Ett ord att reta sig på.

Bebbe.

-"Vad roligt att du är gravid. När kommer bebben?"
-"Åh, vad kul, har ni fått en bebbe?"

Bebbe. Jag tycker så otroligt illa om detta larviga lilla ord. Fråga mig inte varför.

Babyn, bäbisen, barnet, ungjäveln. Allt är bättre än "bebben".

Ingen bebbe. Utan en rar baby.

Sista viljor.

Min kompis Chribs hörde av sig och berättade att han vill ha rotmos i sin dödsannons. För det tycker han är gott.

På min gravsten ska det stå Tillverkningsdag (födelsedatum) och Bästföredag (dödsdag), för jag har alltid varit petig med sådant.

OBS!
Tillägg lite senare: Den konsternerade släktingen som kommenterat har förstås rätt; tillverkningsdag är ju inte samma sak som födelsedatum. Dumt tänkt. Det kanske kan stå Releasedatum, då. Och dödsdagen får vara Dagen man åkte ut från Listan.

Hedonisten i Knutby.

Den här dödsannonsen väcker min nyfikenhet. Gick Bosse samma öde till mötes som kung Adolf Fredrik, som åt ihjäl sig på semlor eller var han bara en livsnjutare som råkade gilla semlor väldigt mycket? Han kanske var konditor?

Han kom från Knutby. Var han en han aktiv medlem i pingstförsamlingen så kanske inte döden var så mycket att vara orolig för. När man dör får man ju komma hem till gud.

Så den här dödsannonsen kanske helt enkelt är ett glädjebesked; en glad semleälskande man i sina bästa år har fått komma hem.

Boogity boogity shoo!

Middagstipset 1.

Mums, soppa som är så gott.

Kuckeliku...

Topplock AB.

Ibland räcker det inte att bara lösa de akuta problem som uppstår. Nej, i vissa fall känns det som om det också måste till en ordentlig konsekvensanalys och efter det bestraffning.

Här är läget: Vi har avtalat med en fotograf att han ska jobba med oss en hel säsong. Vi litar på det. Plötsligt hör han av sig och säger att han tagit ett annat jobb. Ett annat jobb...? Du var ju med oss...?

Han kan i sin oerhörda nåd hjälpa oss med ett jobb till, men sedan drar han vidare till grönare hagar. Vår deal spolar han ner i toaletten.

Vi tvingas acceptera detta och vi lägger genast all energi på att hitta en ny fotograf. Och sedan är det bra med det. Vi går vidare, vi klarar oss utan den där jävla fotografen som valde att lämna oss i sticket. "Lika bra att han drog, han var ändå gnällig och tjatig. Och dåliga bilder tog han".

Men jag känner inte att det räcker med att lösa problemet och gå vidare. Jag vill söka upp honom och ge honom smisk. Han är en svikare och han är illojal. Måste inte sådant få konsekvenser? Ska han bara gå vidare och jobba på som vanligt?

Ja, det ska han, för så jobbar vi i vår bransch. Vi fostrar små divor genom att aldrig våga tala om för folk vad vi verkligen tycker.

Så nu funderar jag på att skicka hundbajs i ett anonymt kuvert till den här killen. Det ska nog lära honom!

Så har jag det i min bransch. Hur har du det i din bransch?

Melodifestivalen.

Förra veckan var min slutsats att Petra Mede borde ha ägnat mer tid åt att plugga manus än att byta kläder stup i kvarten. Den här veckan bytte hon inte kläder en enda gång och glodde lika mycket i sina manuskort i alla fall. Så där hade jag fel, det var tydligen inte tiden som var haken.

Den här veckan konstaterar jag det som alla andra redan upptäckt, nämligen att reglerna inte är riktigt kloka. Och är man till på köpet lite halvfull framför teven, vilket jag antar att de flesta är, då fattar man I.N.G.E.N.T.I.N.G!

Vilka gick vidare, vilka åkte ut?

Svar till "Pissförvirrad Våg".

Frysruta.

Det är svårt att flyta med strömmen om det är stopp i röret.

Jag tror jag har kommit på varför jag går på sådant lågt varv så här års. Det handlar inte om mörkret som alla tjatar om. Jag gillar mörker och korta dagar. Tvärtom, känner jag mig alltid lite stressad när ljuset börjar återvända, för då ser man plötsligt hur skamfilat allt är; man själv och det man äger och bor i. Dammigt, repigt, glåmigt.

Nej, jag tror det handlar om att naturen befinner sig i ett vaccum. Det finns inget att hänga upp sig på, ingen energi att hämta någonstans. Allt står stilla. Det fryser inte, det tinar inte. Ingen sol, ingen snö, inget regn. Det faller inga löv, det spirar inga knoppar. Det blåser inte. Det susar inte i säven. Det porlar inte i dikena. Fåglarna sjunger inte. Allt är stilla och grått.

Det händer tammefan ingenting när man sticker ut näsan. Det är stendött!

Tänk om det kunde blåsa in en rejäl snöstorm, eller för all del bara blåsa pyttelite, så att grenarna rör sig på träden. Det räcker. Bara något litet tecken på att naturen inte är helt katatonisk. Någon signal som får en att känna att man lever och är delaktig i allt det där som ligger och slumrar därute.

Jag öppnar mitt fönster och ropar som matadoren i Tjuren Ferdinand
-"Kom igen, Naturen! Stånga mig, sparka mig, GÖR nånting....."

Men Naturen bara sitter där under sin himla korkek och glor.

Dagens engelska ord: Hoax*

Jaha, så var mötet Letterman vs. Phoenix borttaget från Youtube. Så ni som inte hann se det får skylla er själva. Eller leta någon annanstans.

För övrigt spekuleras det mycket idag om att hela grejen är fejk. Att JP helt enkelt spelar rollen som skådisen som får ett sammanbrott, låter skägget växa och slutar filma och istället satsar på en ytterst tveksam hiphop-karriär. Att han bara driver med oss i nån konstig mänsklig installation/performance, och att allt dokumenteras på film av hans svåger Casey Affleck.

Så om det längre fram visar sig att hans besynnerliga beteende hos Letterman härom dagen, var ett skämt och en långnäsa åt oss alla, kommer jag att säga "det visste jag väl". Jag kommer helt att förneka att jag gick på det.

Men fram tills dess tror jag stenhårt på att Joaquin Phoenix håller på att bryta ihop.

*Hoax; en bluff som blivit så vida spridd att den blivit en myt.

Fler som saknar energi så här års.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag kollar på det här rykande färska klippet från The Late Show med David Letterman igår, onsdag.
Joaquin Phoenix, den fantastiske skådisen, som visst ska sluta filma och istället bli hiphoppare, har inte en av sina bästa dagar.

Men det har, tråkigt nog för Joaquin, David Letterman.

Pop i februaripuppan.

Få se nu, onsdagkväll.... Nyss hemkommen från en dag i saltgruvan. Tvn är påslagen. Om några timmar tappar jag upp ett bad, sedan går jag och drar nåt gammalt över mig.

Men först, någonting lite extra! Det är ju ändå piglördag.... En rejäl tunna popcorn, kanske! Opp & poppa!

"Tjoflöjt"

Nöjd i en puppa.

Det händer inte mycket i mitt liv just nu. Jag går till jobbet på morgnarna och där stannar jag hela dagen och lite till.

Jag arbetar med ett projekt, där jag hela tiden skickar ut människor på spännande uppdrag i stora, vida världen. Långa resor till främmande, exotiska platser. Och jag är inte ett dugg avis, utan tvärtom lättad över att inte behöva följa med. Jag vinkar av mina kollegor och stannar vid min desk. Det räcker så bra, så bra.

Och när arbetsdagen är slut åker jag hem och sätter mig framför tvn. Sedan sitter jag och hänger lite framför datorn, sedan tar jag ett bad och efter det går jag och lägger mig.

Och sedan är det morgon igen.

Och så håller det på. Det är inte roligt, men det är definitivt inte tråkigt heller. Det är helt enkelt februari.

Vem i hela världen kan man lita på?

Nu rasar förtroendet för bransch efter bransch. Att polisen inte bara är rasistisk utan också totalt omdömeslös, var väl ingen nyhet. Det har väl annars de senaste dagarnas inte så smickrande nyheter om poliser, i och utanför tjänsten, bevisat.

Men nu håller jag tyvärr även på att tappa förtroendet för Sveriges diplomatkår. Efter att ha sett SVT:s Diplomaterna, får man intrycket att de är okultiverade och plumpa, illa klädda, jävligt dåliga på engelska, omdömeslösa och grälsjuka. Och väldigt överlägsna mot namibier.

Ambassadrådet Klas Ljungberg har lite kul.

Nu händer det grejor.

Lördagen den 7 mars måste alla pallra sig till Berns. Då kommer Billy Paul dit. För första gången i Sverige. Detta är stort, mycket stort.

Tittgodis.

Ok, söndagkväll kl 21.00 i tv-fåtöljen. Ett smörgåsbord av filmmöjligheter.

Ska jag välja The Break-Up med Vince Vaughn och Jennifer Aniston i TV3? Det var visst under inspelningen av den här filmen som de blev kära i varandra.
Eller vad sägs om en av åttahundra Beck-rullar i TV4, Flickan i jordkällaren.
Annars Collateral med Tom Cruise i TV4 Plus.
Eller varför inte Svindlarna på Showtime med Anjelica Huston och min favorit John Cusak.
TV4 Film bullar upp med en riktig snyftare, Vid din sida med Ed Harris (snygg!), Julia Roberts och den tappra cancersjuka Susan Sarandon.
Och på TCM, en klassiker, Kellys Hjältar med Clintan och Donald Sutherland.

Så många val, så lite tid. Det här är omöjligt för en stackars Våg.

Nej, jag stannar framför radion istället. Jag ringer till Favorit 103.9 och önskar Words don´t come easy med Modern Talking. Nej, förresten, kanske Lemon Tree med Fools garden?
Eller rent av Tie a yellow ribbon med Tony Orlando & Dawn.....?

Musik för vuxna öron.

Örongodis.

Idag hittade jag en ny radiokanal. Favorit 103.9 Södertälje, heter den. Eller 100.3 i Stockholm. Och det är en kanal som är rätt in i min vedbod, det vill jag lova. Goa goa låtar från förr och "bara det bästa från idag". Vilken jävla tur att de inte spelar det sämsta från idag, det hade jag inte uppskattat.

Men något jag verkligen uppskattar är kanalens devis; "Musik för vuxna öron". Åh, det snackar direkt till mig.

Jag måste ta reda på om man får önska musik i Favorit 103.9. I så fall ska jag önska "Seasons in the sun" med Terry Jacks eller "Det vackraste" med Cecilia Wennersten. Det är musik för vuxna öron, det.

"Goodbye my friend, it's hard to die, when all the birds are singing in the sky..."

Franska kvarter.

För ett tag sedan slog den österrikiska krogen Saltzers på John Ericssons gata igen och ett fransk bageri, Petite France, flyttade in. Auf wiedersehen Österreich, bonjour France!

Sedan dess har mina kvarter ändrat karaktär, i alla fall på helgmorgnarna. Vi på nedre Kungsholmen har nämligen lagt oss till med franska frukost- och brödvanor och det är faktiskt riktigt trevligt.

Men som alltid i Stockholm, när snacket börjar gå om ett ställe, blir allt så himla hysteriskt. Och Petite France är förstås inget undantag. Redan kl 8.30 på lördagmorgonen är det kö ut på gatan. Där står vi alldeles yrvakna, några av oss fortfarande i pyjamasar med täckjacka ovanpå och plirar på varandra i väntan på att få beställa våra frukostpaket eller croissanter aux amandes eller vad det kan vara. Och så känner vi oss så himla franska allihopa.

I morse såg jag t o m en kille ta sin baguette under armen och gå ut på gatan och tända en cigarrett. Det kändes lite överdrivet. Cigg och baguette under armen... Herregud, vem trodde han att han var? Serge Gainsbourg?

Tuffa tider.

Omväxling.

Nämen om man skulle ta och byta bransch...! Eller åtminstone frisyr...

Petimetrigt.

Jag vet att det är larvigt att haka upp sig på detaljer, men just nu sitter jag i alla fall och undrar vad en av killarna i TV4s serie Advokaterna menade med uttalandet:

-"Jag har en ganska skarp skiljegräns mellan jobb och det jag håller på med".

Order in the court, please!

Smycket!

Tänk att man kan bli så glad över att ens bil går igenom besiktningen utan anmärkningar. En 23 år gammal strävsam tysketös, som inte bara svischade igenom besiktningen som vore hon född igår, utan dessutom fick en massa beröm.

-"Det här smycket ska du vara rädd om", sa farbror Bildoktorn, "det är hon värd. Inte ett fel så långt ögat når."

Duktiga, duktiga bilen.

Wroom...

Kom och ta oss om ni ka... vill.

I morse låg jag i halvdvala och lyssnade på P1. Ibland var jag vaken, ibland domnade jag bort. Det var en intervju med försvarsministern om de nya nedskärningarna inom försvaret och eftersom jag bara lyssnade då och då, hörde jag inte hela inslaget. Men jag vaknade till vid något tillfälle av att minister Tolgfors sa att han var mycket nöjd med det nya besparingsförslaget och att man istället för allmän värnplikt, skulle satsa krutet på Hemvärnet...

Hemvärnet? Ett gäng skjutglada gubbstruttar i stickiga vadmalsuniformer. Åsa-Nisse och Klabbarparn? Hörde jag rätt eller drömde jag?

-"Freeze, motherfuckers..."

Under luppen.

Jag brukar normalt inte studera mitt utseende så noga. Många skulle nog säga att jag borde ägna mycket mer tid åt det - och de har säkert rätt.

Men idag hamnade jag i alla fall framför en spegel. Och blev sittande. Jag blev liksom förhäxad av mitt eget ansikte. Jag studerade noga alla linjer och konstiga fläckar och undrade var fan de hade kommit ifrån. Det är små, små konstiga detaljer som gör att man ser ut som sin ålder och det är så svårt att sätta tummen på exakt vad det är.

Några linjer runt munnen har jag upptäckt, som drar nedåt. Det innebär att man ser sur ut, fast man känner sig glad. Detta tillstånd har jag valt att parera med ett ständigt leende. Alltså viloläget är leende. Det är jobbigt i början men det blir snabbt en vana. Sickan Carlsson-tricket kallar jag det.

Rynkorna runt ögonen ska vi inte tala om. Eftersom jag är inne i en period när jag sover dåligt, så vet jag inte om rynkorna är resultatet av dålig sömn eller naturligt åldrande. Eller är det kanske samma sak? Man åldras för att man sover sämre. Har någon åldersforskare utrett detta? Jag kanske är något på spåren här?

Och var kommer de bruna fläckarna ifrån? De som inte är charmiga fräknar, utan något annat? Dem har jag banne mig inte bett om. Eller de buskiga ögonbrynen som inte är Brooke Shields-härliga utan bara buskiga fast ändå lite glesa, på ett märkligt vis.

Ja, det var en intressant stund jag hade där, framför spegeln. Inte speciellt roligt, men definitivt intressant. Nästan hypnotiskt.

Sedan ryckte jag upp mig och gick ut och köpte en ny kräm som hette Lumene Time Freeze. Enligt reklamen stoppar den här krämen tiden och jag får väl tro på det då. Jag återkommer med rapport.

Sveriges sämsta bilförare.

Idag åkte jag taxi med en chaufför som mycket väl kan vara Sveriges sämsta bilförare. Ojämn körning, ryckig spastisk gaspumpning, sätta i system att ALDRIG använda blinkers. Snacka en massa goja om politik och invandrare och vifta med armarna, inte hitta till de mest elementära adresserna. Ovädrad uniform, otvättat hår, mjäll på axlarna, bukfetma. Ni vet, de mest typiska dragen för en genomsnittlig taxichaffis i den här stan.

För att stå ut, valde jag att tyst kapsla in mig i en kvarglömd Metro. När jag kom fram till slutdestinationen hade jag kaninpuls. Jag betalade utan att ge ett öre i dricks. Chaffisen tryckte plattan i botten och pumpgasade iväg med gruset sprutande runt bilen. Det sista jag såg innan han försvann i fjärran, var en dekal bak på bilen: "Vi söker nya trevliga chaufförer".

En halvtimme senare passerar jag taxistolpen vid Kungsholmstorg. Det står en taxi inne från samma bolag, men ingen chaufför i. Han är väl på Systemet, eller nåt. Jag smyger fram till taxins baksida, tittar mig nervöst omkring, men ingen verkar bry sig. Jag tar fram en penna ur väskan och så böjer jag mig över dekalen som säger "Vi söker nya trevliga chaufförer" och skriver blixtsnabbt till orden "Körkort inget krav". Fränt, va...

Hur dum i huvudet får man bli?

Programmet "Semestersvenskar" som går på TV4, är visserligen ett riktigt skitprogram, men det här var faktiskt fruktansvärt roligt. Är detta verkligen möjligt?

Kedjereaktion.

Jag kan inte hjälpa det, det ena gav det andra. Jag satt och tittade på tv, det kom ett reklambreak, där var det reklam för sängar. En av sängmodellerna hette Tullgarn och plötsligt angreps jag av en svidande, kliande längtan till ett litet pörte vid havet i närheten av Tullgarn i Södermanland.

Där är det just nu kallt och utfruset, men snart, mycket snart kommer isen att gå upp, vårlöken att gro och sen står det inte på förrän det grillas, crawlas, plockas gulmåra och sovs med öppet fönster med myggorna inande utanför myggnätet.

Och sedan är det plötsligt kräftpremiär, svampsäsong, lövfällning, gladiolusar på Hötorget, ny höstkappa, Allhelgona, första advent, god jul och Happy New Year. Se där, ett år på trettio sekunder! Ungefär så fort som det går i verkliga livet.

Men först, lite längtan till landet. Och annalkande vår.

Morgonkaffe, laber bris, sudoku.

Kärringkommentar 22.

Nu får det vara nog! Man kan inte längre gå in i en galleria utan att bli trakasserad och nedsprungen av en armé unga, glada nasare som vill kränga mobilabonnemang till en.

Igår när jag gick i Västermalmsgallerian och talade i min gamla Nokia, blev jag upphunnen av en yngling, som slet tag i min arm och skrek "Vad är det för gammalt skräp du pratar i. Du och jag måste snacka...." Medan jag gick där och talade i telefon. Vafan....?

Det är numera helt omöjligt att bara gå och slökolla i galleriorna. Håller man inte en jämn och hög fart och stirrar ner i golvet, så blir man omedelbart och ofelbart upphakad av nån uppvarvad försäljare som börjar ställa frågor om saker som han inte har med att göra. Skit i vad jag har för abonnemang. None of your fucking business. Och vill jag byta hör jag av mig.

-"Vad är det för gammalt skräp du pratar i....?" Fnys.

Packat & klart.

Jag har visserligen alltid vetat att det finns inputtare i japanska tunnelbanor, men det var inte förrän jag såg den här filmsnutten, som det gick upp för mig vilket fullkomligt besinningslöst vansinne detta är.

Notera gärna hur tysta pendlarna är. Inte ett ljud kommer över deras läppar medan de packas som sardiner. Hur är det möjligt att människor går med på att behandlas på det här viset?

Körigt på jobbet.

Fackförbundet ST har låtit göra en arbetsmiljöundersökning på Försäkringskassan, där det tydligen är kaos. Personalen jobbar över varje vecka och möter hela tiden kritik, besvikelse och ibland rena hot från folk.

Tänk va, det låter precis som att jobba med televisionen!

När det gäller övertiden, så antar jag att Försäkringskassans personal får betalt för den. Vi som jobbar med TV icke!
Och så stänger Försäkringskassan på helgerna. TV icke!

Men oss är det ingen som undersöker.

Väderleksrapport.

Om man graderar vädret på en skala 1-10, där 10 är absolut kanonväder och 1 är så jävligt det kan bli, är dagens stockholmsväder en klar etta med minustecken före. Snöblandat ösregn, snålblåst, dis, halka. Knappt dagsljus. Det här måste väl ändå vara den värsta sortens skitväder som finns, alla kategorier?

Men en liten toast Skagen och ett glas vitt kanske kan pigga upp en frusen själ.

Lööööööning!

Jädrar, vad pengarna bränner i fickan. Nu blir det åka av!

Andra dagen på jobbet.

Idag har BO bestämt att Guantanamo ska stängas och undertecknat en ny lag som förbjuder tortyr vid förhör med krigsfångar.

Få se, vad har jag gjort på jobbet idag? Hmmm, låt mig tänka... Jag åt sushi till lunch, det vet jag bestämt... sen... Vänta... Nej, det var väl det hela.

Första dagen på jobbet.

Trots att han rimligtvis måste ha varit både trött och bakis igår, så lyckades Barack Obama bland annat införa lönestopp för Vita Husets personal, stoppa alla pågående rättegångar mot fångar på Guantanamo-basen och ha möte med militärledningen om hur snart USA ska lämna Irak.

Sedan hann han visst slå en signal till följande gubbar också:
1) Israels premiärminister Ehud Olmert
2) Kung Abdullah i Jordanien
3) Egyptens president Hosni Mubarak
4. Palestinas president Mahmoud Abbas.

Få se, vad gjorde jag igår? Jag ringde Bilprovningen.

Lättstött AB.

Börserna i New York störtdök igår. Det bara tjångade till på Wall Street.

Enligt flera bedömare berodde nedgången på Barack Obamas installationstal!? Marknaden hade tydligen hoppats på att presidenten skulle komma med ett handfast tips om hur finanskrisen ska lösas. Men det gjorde han inte, han snackade mer generellt. Och då brakade börsen ihop.

Men idag känns det tydligen lite bättre, för kurserna börjar kravla uppåt igen. Jag vet inte, men känns inte marknaden lite barnslig?

"Pilutta dig, Obama."

Halleluja!

Jag säger bara Barack Obama! Vilken otrolig kille. Utstrålning, pondus. Ett vackert leende. Skitsnygg. Bär upp en paletå som få.

Och vilken talare! Ett retoriskt geni. Jag låter mig förföras totalt. Och det slår mig att jag inte alls känner mig skeptisk, illa berörd eller generad när han pratar. Det brukar jag annars ofta bli när politiker tar ton.

Jag tror på honom, fast han blir salvelsefull och nästan predikar. Jag vill höra mer och jag uppfylls av de visioner han vill förmedla. Jag känner förändringens vindar blåsa.

Jag tror helt enkelt på Barack Obama.

Familjen Obama flyttar in.

Helgdagsrock åt far...

och söndagskjol åt mor...

Hoppas ni ska trivas i ert nya, fina hem!

Silversvin.

Kolla så det ser ut bara man vänder ryggen till. Jag trodde jag hade förklarat vad som gäller för silverfiskarna, men det funkar inte alls. De skiter total i husreglerna. Och i mig.

Stör mig inte, jag messar.

Satt på bussen i morse och åkte rakt in i en bilolycka nere vid Djurgårdsbron. Det var rena rama kalabaliken med blåljus, kraschade bilar och välta vägskyltar. Och vi satt på första parkett.

Det kanske inte är den bästa av mänskliga egenskaper att vrålglo på bilolyckor, men det är väldigt svårt att låta bli. Det finns något magnetiskt över det. Så alla på bussen iakttog intresserat.

Utom killen som satt bredvid mig. En kille i trettioårsåldern. Han satt på fönsterplats och hade om möjligt ännu bättre utsikt än jag, men icke.... Han smsade. Eller spelade spel eller något. Intensivt, inåtvänt, fokuserat.

Två decimeter ifrån oss pågick ett jättepådrag med poliser som fotograferade, bärgningsbilar som baxade krockade bilar ut ur planteringar, trafik som dirigerades, glassplitter som sopades upp. Men min granne smsade.

Inte en enda gång tittade han upp. Det fascinerar mig något oerhört. Vad är det för fel på en sådan kille. Det är visserligen en god egenskap att kunna vara fokuserad och inte låta sig distraheras, men om det händer något intressant i ens omgivning så registrerar man väl det? Det känns nästan som en skyldighet.

Tänk om den här killen hade suttit på den där airbussen som kraschade på Hudson River igår. Smsandes.

FLYGVÄRDINNAN (försiktigt)
- "Förlåt att jag stör, men skulle du kunna tänka dig att skutta ut på vingen lite fort och lätt..."

KILLEN (tittar upp från telefonen, irriterat)
- "Va? Va fan....?"

Gud, vad lyxigt!

Nyss såg jag en reklamfilm om en ny delikatessyoghurt. Enligt den sammetslena speakerrösten är yoghurten smaksatt med "vaniljstång från fyra världsdelar".

Wow! För mig hade det räckt med tre.

Vaniljpuck(o).

Knackelibank på dörren.

Den opretentiöse skådespelaren Rafael Edholm har startat en blogg. Där visar han bilder på sig själv och sin vackra hustru, berättar om Bindefeld-fester han blir bjuden på och om träningspass på gymmet. Då och då är han naken.

I all enkelhet har han valt att kalla bloggen för
"Rafael Edholm. Sanningen som jag ser den!"
med den ödmjuka underrubriken
- en peak från insidan för de som oftast får stå och titta på.."

Rafael, tack för att jag får titta in i din varma, härliga värld.

Med vänlig hälsning,
Flickan med svavelstickorna

Zzzzzzzzzzzzz.

För ett tag sedan kunde vi läsa om en undersökning som slår fast att den som har sömnproblem löper risk att dö i förtid.

Forskare har också kommit fram till att dålig nattsömn kan göra dig fet. Innan du dör i förtid, alltså.

Idag hör jag på radion att en amerikansk forskargrupp konstaterat att de som lider av sömnbrist oftare blir förkylda!

En metod för att bevisa denna sensationella tes har tydligen varit att väga snoret hos personer med god nattsömn respektive de med dålig och kommit fram till att de som sover dåligt producerar mer snor. Man blir svag i knäna av tacksamhet över dessa nya forskarrön. Det känns som väl förvaltade pengar.

Nu funderar jag på att söka anslag för att bevisa min egen tes:
Sömnbrist gör dig jävligt trött.

Direktkommentar ur djupet av en tv-fåtölj.

Guldbaggegalan. Tre miljoner kronor till den som kan få Torkel Petersson att dra på munnen.

Maktdemonstration i ankdammen.

Polisen gör knarkrazzia på Grammisgalan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Kling och Klang goes Securitate. Så utomordentligt fånigt och pinsamt detta är. Och fantasilöst.

Men först och främst kränkande för de som gjort sig fina och laddat för att gå på kul branschfest. Som en unken pust från någon sorts tid och samhälle man trodde man lämnat bakom sig.

Vad vill de uppnå? Tror de att vi känner oss trygga bara för att de visar musklerna offentligt? Vill de visa sig på styva linan? Jag begriper ingenting.

Fast det är klart, även poliser kanske vill gå på kändisfest. Ska bli kul att se om de dyker upp på Guldbaggen i morgon. Redo att kombinera nytta med nöje.

Om de gör det, tycker jag de ska hålla ett särskilt öga på Kay Pollak. Han verkar superflummig.

-"Upp med händerna, fram med löständerna..."

Ingen bra start på dagen.

Allt börjar med att jag inte lyckas lösa Melodikrysset. Håller jag månne på att bli dum i huvet? Vad fan var det för ledmotiv där på slutet? Vågrätt 9, fyra bokstäver?

Hur resten av dagen ser ut står skrivet i stjärnorna. Bäst att ligga lågt.

Grannen från helvetet.

Jag vill inte ta folks tid i anspråk för länge, herregud, alla har ju så mycket att styra med...

Men den som har några minuter över och vill läsa något väldigt kul, ska ge den här fantastiska mail-växlingen mellan två grannar en chans:
http://www.27bslash6.com/matthewsparty.html

Odd toy 2.

Ok, jag har inte hittat någon Hugh Jackman-docka än, men härom dagen sprang jag på Leif GW Persson-dockan på stan. Komplett med quiltad jaktväst och allt.

Dockan Leif har rörligt huvud och varje gång han är full och dum, klipper jag till honom allt vad jag orkar. Sen står han där och svajar med huvudet. Rätt åt honom.

-"F´låt att jag var dum..."

Nytt år, nya matvanor!

Nej, jag har fortfarande inte hittat tillbaka till pannorna i mitt eget kök, men jag har bestämt mig för att chockbörja det nya året med att välja ett nytt ställe att hämta thai-käk på. Det känns djärvt och nyskapande.

Och vilket ställe sen! Rekommenderas å det varmaste. Ni vet korvkiosken mitt emot Stadshuset, som har sålt korv med bröd och mosbrickor till kommunpolitiker i eviga tider? Just den, ja.

Stadshuset Thai Take Away heter stället. Vilket bra namn, va. Där har två thailändska damer flyttat in och säljer fantastisk thaimat a la minute. De har kvar en liten korv- och hamburgermeny också, för att tillfredställa förändringsobenägna tjänstemän med virkad slips, men jag beställde tom kha gai och en wokrätt för nästan inga pengar alls.

Och det var gigantiska portioner och hur gott som helst. Och jättefina råvaror. I tom kha gaien låg det centimetertjocka bitar av galangarot.

Medan jag stod där och väntade kom det in en tjänsteman från Stadshuset och beställde två kokta med bröd. Jag tittade strängt på honom, men sa inget. För det är ett av mina få nyårslöften; att välja mina krig och ta det som det kommer. Men innerst inne ville jag slå ihjäl honom för att han inte kunde ändra sina vanor och testa något nytt.

Och detta skrives alltså av en tjej, som för bara några veckor sedan publicerade ett inlägg om att alltid beställa en och samma rätt på krogen och inte vilja ändra på det. Fast jag skrev också att jag skämdes för det, eller hur....?

Så det händer redan grejor i mitt liv. 2009 kommer med stora förändringar, tro mig på mitt ord.

Gott att hämta. Telefon 08-651 02 67.

Testa dig själv!

Kryssa för ett av följande alternativ:

a. Lång ledighet och klämdagar gör mig rastlös och fyller mig med kraft och lust att snarast återgå till arbetet.

b. Lång ledighet och klämdagar får mig att aldrig mer vilja jobba igen.

En walz på Trettondagsafton.

-"Vad heter du själv?"

Hugh, puh.....

Idag var jag på bio och såg Australia. Utan att avslöja något vitalt kan jag säga att det är en alldeles ljuvlig mastodontfilm, där de flesta snälla överlever och de som är kära får varandra. En feel good-rulle av bästa märke, alltså.

Och jag säger bara Hugh! Om jag får önska mig något i trettondagspresent så är det en Hugh Jackman-docka. Någon som vet var man köper en sådan?

Gott nytt år!

Jaha, då var det nya året fött och redan några dagar gammalt. Börjar få ögon och kunna sitta lull.

Lugn och ro, strålande sol och minusgrader är en bra början - men det är här det! På andra platser stormar det betydligt värre, men det är väl bara att sitta still i båten och andas lugnt och hoppas att det mojnar.

I väntan på att få en ingivelse om i vilken riktning jag vill styra skutan i år, sätter jag på mig skridskorna och tar ett varv på isarna. Det gäller att passa på innan snön kommer och förstör det roliga.

Eller, ännu värre, blidvädret, som får isen att smälta och körsbärsblommorna att slå ut i februari. Så var det förra och förrförra året och så vill vi inte ha det. Så mycket vet jag i alla fall.

"Och några av oss åkte på lädret...."