måndag 20 juni 2011

Morgonro i havsbandet.

Jag vaknar vid halv fem och behöver gå runt knuten. Men precis när jag ska slå upp dörren hejdar jag mig. Jag ser genom fönstret att klipporna utanför mitt pörte är invaderat av ett menageri av sällan skådat slag.

Jag räknar till fyrtiosex ejdrerhonor med ett oräkneligt antal ungar. Både uppe på land och i vattnet. Måsparet med sina tre skrakbenta bäbisar. Och den där tredje måsen som också hänger med dem. Kanske en au pair.

En kanadagås. En svan, som glor skeptiskt på gåsen. Den ettriga snäppan som verkar irriterad över nåt och mest yr omkring planlöst.

Jag står stilla och iakttar denna illustra samling. Ett sånt här fågelkonvent kan man ju inte störa. Om jag kliver ut nu kommer jag att slå sönder morgonidyllen, den saken är säker.

Så jag lägger mina egna behov åt sidan och går och lägger mig igen. Jag kan hålla mig, jag kan hålla mig.

Det ska gå. Försök bara somna om.

torsdag 16 juni 2011

Vill inte, vill inte, vill inte....

Idag ska jag delta i en stor workshop på jobbet om vilka utmaningar företaget står inför.

Det är obligatorisk närvaroplikt. Jag är med andra ord tvångskommenderad in i detta.

Det verkar som om det är tänkt att man ska sitta i mer eller mindre små grupper och diskutera olika ämnen. Om vad man drivs av som tv-arbetare, hur medialandskapet ser ut och en herrans massa annat.

Och jag känner ett kompakt motstånd mot att gå. Nästan så att jag vill smita, ringa mig sjuk, vad som helst. För att slippa.

Jag hatar grupparbeten. Det kommer att bli ett våldsamt tyckande till höger och vänster. Mer eller mindre lösryckta och framtvingade åsikter. Ett malande och ett ältande. Och inte ett skit kommer vi att komma fram till. Eller om vi mot förmodan skulle göra det, så kommer ändå ingen hänsyn att tas till detta.

Så känns det nu. Imorgon kanske jag kommer att känna mig upplyst och entusiastisk. Men just nu känner jag bara att jag vill bli lämnad ifred så att jag kan fortsätta med mitt arbete.

Jag kanske borde försöka analysera varför jag känner sån motvilja mot att älta i grupp. Men det gör jag nån annan dag.

Teamwork.

tisdag 14 juni 2011

Sommar, sommar, sommar.

Jag släntrade genom Radiohusparken vid lunchtid idag och där pågick programmet Sommars presskonferens. Det var ett stort mediauppbåd och nästan alla sommarpratarna var på plats. Där satt de på rad i sina blomsterkransar och var utvalda och upphöjda. Att få vara Sommar-värd är en stor ära.

Jag hoppas att det blir lite sula i årets omgång. Jag tycker förra säsongen höll en ganska låg nivå, med några få riktiga gobitar och resten mittemellan.

Ett program jag minns är P O Enqvists från förrförra sommaren. Det var oavbrutet intressant och roligt att lyssna på. Och han avslutade med ett citat från sin hund Pelle, som han tydligen har en nära dialog med. P O frågade schnauzern Pelle vad meningen med livet var och Pelle svarade sin husse så här:

- Lägg av. Vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva.

Maken till klok vovve! Är inte det det bästa man har hört? Är det inte exakt just så enkelt det är? Vi är här på jorden och kliver runt ett tag och då ska vi se till att ha det så bra vi kan. Det blir förmodligen både jobbigt och motigt på sina ställen, men det kan bli många fina dagar också, om vi har tur. Och sen ska vi dö. Den dagen, den sorgen.

Jag ska baske mig brodera en kudde med detta underbara citat. Det får bli mitt sommarprojekt.

Vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva.

-"Nåt mer du vill veta..?"

Hmmm, det luktar gott.

Jag tänker på alla udda knasbollar man stöter på. En del tycker själva att de är knasiga och koketterar med det. Jobbar på sin knasiga image. Den sorten tycker jag inte så mycket om.

Sedan har vi knasbollarna som håller på med så kufiga och introverta saker att man inte pallar med dom av den anledningen. Ibland kan man t o m känna sig lite rädd för den sorten.

Och så har vi de små rara knasbollarna, som helt omedvetet och utan insikt om att de är roliga/lätta att driva med, håller på med sitt. Som utan att tveka lägger ut sina snäva intressen på Youtube och helhjärtat och allvarligt berättar hur det ligger till.

Som den här fantastiske lille trinde gossen, som troligen ännu inte vet om att han är bög, men som med all säkerhet kommer att komma ut om några år. Och detta kategoriska uttalande törs jag sätta på pränt efter många års empiriska studier av manliga och kvinnliga intressen.

Se hur seriöst och noggrannt han redovisar sitt specialintresse doftljus.

Jag älskar denne lille man och hoppas innerligt att de är snälla mot honom i skolan.

onsdag 1 juni 2011