Girlfriend material

Gick tätt bakom två killar i trettioårsåldern på Hantverkargatan. De pratade engagerat om en gemensam kvinnlig bekant, kanske en arbetskompis. Båda killarna hade bara gott att säga om henne. Hon var smart, rolig, kompetent, en sån man vill hänga med. Då säger den ene: - "Hon är verkligen kanon, synd bara att hon inte är flickvänsmaterial"

Jag sticker inte under stol med att jag själv då och då har medverkat i samtal där jag och väninnor slarvigt avhandlat män som inte har varit "pojkvänsmaterial", utan att vidare reflektera över detta. Men att höra två killar prata i dessa termer, fick mig att stanna till i häpen chock. Vilken hemsk sak att säga egentligen!

Jag har ingen aning om vilka viktiga egenskaper just den här tjejen saknade, som gjorde att hon inte kunde betraktas som ett framtida prospekt - och det finns heller ingen anledning att tro att ingen någonsin har sagt så om mig (herregud, jag är ju trots allt femtio plus och singel!), men jag lovar och svär att om jag hade råkat överhöra någon beskriva mig som "icke flickvänsmaterial", hade jag blivit ordentligt knäckt.

Så härmed lovar jag och svär, två fingrar på Bibeln,  att aldrig mer använda detta ord om vare sig män eller kvinnor.

Sen kan man ju, eftersom man är en nyfiken sort, grubbla över vad som allmänt betraktas som prima flick- eller pojkvänsmaterial, men det ber jag att få återkomma om. Det är värt ett eget inlägg,

Grannarna från helvetet, del 2.

Jag har en ny teori om mina grannar under. Inte nog med att de somnar runt kl 22, går upp i svinottan och parkerar sina leriga stövlar i trapphuset. De ställer även ut soporna utanför dörren på kvällen och på helgerna spelar de dragspel. Jo, du läste rätt! Sprittande toner från Livet i Finnskogarna och Drömmen om Elin letar sig upp till min enkla boning. Och detta, märk väl, har jag ingenting emot. Tvärtom.

Med dessa för nedre Kungsholmen synnerligen ovanliga vanor, drar jag nu slutsatsen att de inte jobbar med media som alla andra som bor här. Nej, jag har mina aningar, jag är ju trots allt från vischan själv... De måste helt enkelt vara mjölkbönder!

Symptomen är tydliga: Upp i ottan för att kossorna ska få sitt, stövla runt i leran och komma hem och spela dragspel i huckle. Saken är kristallklar, man känner väl igen mjölkbönder när man ser dom.

Mjölkbönder som inte låter mig bada på kvällarna.

"Korna har i alla fall vett att inte bada mitt i natten..."

Grannarna från helvetet,

Mina nya grannar, ett ungt par i lägenheten under mig, har förstört mitt liv. De ringer på min dörr och säger att de störs när jag tappar upp mitt kvällsbad. De säger att de går och lägger sig före kl 22 och går upp kl 05. Och de hör när jag TAPPAR UT badvattnet också - det är tydligen lika störande!! Unga människor som lever som om de vore 85! Ligger där och lyssnar. JAG HATAR DEM!!

Jag har bott i den här lägenheten i många år och aldrig haft problem med några grannar. Farbrorn som tidigare bodde i lägenheten som nu bebos av det rekordeliga paret, gjorde aldrig nåt väsen av sig. Och inte stördes han av mig heller. Vi levde tillsammans i nån sorts symbios, med ungefär samma dygnsrytm. Nu är han tyvärr död - och ersatt av Det Präktiga Paret. Som alltså har förvandlat mitt hemmaliv till ....... ja, nåt annat än det var, i alla fall.

Nu tänker jag på det här mest hela tiden när jag är hemma. Jag undrar om de hör hur jag rör mig över golven och om de kommer att ringa värden och klaga om jag diskar upp min tekopp efter midnatt. Jag är rasande på dem. De har kringränt min frihet i mitt eget hem. Och så den bubblande känslan av djup orättvisa. Vem fan tror dom att dom är, komma här och påpeka hur jag lever mitt liv, bara för att de ska upp tidigt på morgnarna. Och jag var faktiskt här först!!! Med råge, t o m.  De lever enligt den gamla lutherska devisen Död åt kvällsmänniskan och länge leve den morgontidige. "Tidigt uppe och tidigt i säng, gör ung och rasker dräng": Tvi vale, säger jag!

Mitt kvällsbad kan jag under inga omständigheter vara utan, så det har jag löst genom att tappa upp det före kl 21, med knallvarmt vatten, som hinner svalna lagom tills jag har lust att krypa ner i det. Låter inte så miljövänligt kanske, men vad ska en gammal vanetant göra? Och så tömmer jag inte ut vattnet förrän dagen efter. Så kom inte och säg att jag inte gör vad jag kan för att tillfredställa dom jävlarna.

Och jag tycker faktiskt lite synd om dem. Det är ett ungt par som har tvingats knö ihop sig i en lägenhet som är alldeles för liten för två personer. Och de måste gå till jobbet kl 5 på mornarna! Och för att klara av det, måste de gå och lägga sig innan sena Rapport!!

Herregud, stackars människor. Vad är det för sorts liv? Ett som enbart består av arbete och sömn. Troligen tråkiga monotona jobb (detta baserar jag mest på arbetstiderna och att det brukar stå leriga stövlar utanför deras dörr) och sedan hem och äta en tidig middag och så bums i säng. Inga teaterbesök, inget hängande framför tv:n, aldrig krogen, inget nånting. Mer än gå och lägga sig och sova före kl 22. Så på något vis känner jag faktiskt lite sympati, eller åtminstone medkänsla, för dessa arma löneslavar, vars liv går på halvfart.

Men allra mest hatar jag dem förstås och vill att de ska försvinna ur mitt liv. Omedelbart och utan vidare spisning!

-"Nu badar människan igen..."