Mona + Örjan = Inte sant!

Alltså, den här romansen mellan Mona Malm och Örjan Ramberg i Solsidan. Är det meningen att man ska tro på den, eller?

Här går det väl ändå nån sorts gräns. A casting catastrophe, helt enkelt.

Mimosa!

Ett snabbt besök på Hötorget igår tog in våren i mitt hem. Det doftar mimosa.

Hötorget är alltid ett vågspel. Speciellt på en lördag. För det mesta går det bra, men man kan lika gärna komma hem grundlurad. Jag vet ju hur lätt det är att bli utmanövrerad av en säljsvada och vissa dagar är man mindre bra på att parera. Igår var jag inte på alerten alls, utan vinglade bara in på torget helt oförberedd. Ett lättvillebråd med andra ord.

Det tog tio sekunder så hade en blomsterkille slagit klorna i mig. Allt jag gjorde var att stå och fingra på en trött bukett mimosa i plast för sjutti spänn. Den hade definitvt sett bättre tider.
-"Köp damen, fina, fina, köp bara, damen...!
Jag stack ner näsan i buketten men kände just ingenting.
-"Doftar de inte", frågade jag
-"Jo fan vettu, det är inga problem. Bara de får komma in i värmen. Ska du ha, ska du ha, ska du ha, bestäm dig, ska du ha?"

Hetsig som en jävla tävlingshäst var han.

Och utan att jag riktigt visste hur det hade gått till, så hade han prånglat på mig den där erbarmliga mimosabuketten. Jag pallade inte stå emot. Trots att jag var övertygad om att den inte skulle överleva helgen.

Men se där fick jag tji. Dubbeltji. För blommorna håller inte bara på att slå ut i full prakt, de doftar också så jag blir alldeles lycklig.

Ingenting i min doftreferensbank kan jämföras med mimosa. Skulle vara kaprifolen då... men näe, mimosan vinner nog till och med över kaprifolen. Och då hajar ni.

Jag har en dröm om att någon gång få känna mimosan dofta på kvist i något soligt land där den växer vilt. Typ runt Medelhavet. Borde inte vara så svårt att förverkliga det, eller hur. Lite timing och initiativkraft bara.

Men till dess nöjer jag mig med att snosa rakt ner i mitt hötorgsfynd. Köpemimosa för en billig peng, som både doftar och förför.

Allt medan vintern fortsätter att rasa utanför mitt fönster.

Köp köp, tjejen, bara köp, sjuttio spänn. Jalla jalla...

Smack!

Hittade en ny rolig grej på Facebook. Superlatives heter den. En flik under vilken folk berättar hur fantastisk de tycker man är.

Vad trevligt, tänkte jag och klickade. "You have no superlatives" stod det.

Tack för det, Televerket.

Guldregn över holmen.

I fredags såg jag halva Gotland bli stormrikt i direktsändning! Grannyran och Postkodmiljonären slog ner som en bomb i Visby och det var rena rama hysterin.

Alltså, de delar ut så fruktansvärt mycket pengar till folk att jag på fullt allvar tror att det inte kan vara bra. Det finns nåt olustigt över detta pengaregn.

En gastande Richard Sjöberg stod på en utomhusscen och drog fram checkar på 3 miljoner, 6 miljoner, 13 miljoner. En kvinna vann 37 miljoner! Stanna till en stund och känn på den summan. En medelålders kvinna som stod och frös på torget i Visby fick plötsligt en check på 37 miljoner. I direktsänd tv. Hennes syster vann 7 miljoner. De bor i samma portuppgång. På en adress och med ett postnummer som nu hela Sverige känner till.

Det var visst tolv personer i samma kvarter inne i Visby som blev mångmiljonärer. Intet ont anande medelsvenssons som på några sekunder går från vanliga låg- eller medelinkomstagare till mångmiljonärer. Vad händer med deras liv, mer än att de förstås aldrig nånsin mer behöver vända på en spänn?

Tanten som vann ofattbara 37 miljoner reagerade också mycket irrtionellt. På progamledarens fråga "Hur känns det?" svarade hon att det mest fantastiska var att få stå så nära en kändis från TV4.

Hur kommer människors attityd till dem att förändras? Alla som träffar dem på Visbys gator vet ju att de kan gödsla med pengar. På Gotland känner väl alla alla?

Självklart blir jag avis när jag ser dessa nyblivna miljonärer. Tanken svindlar, hur skulle livet gestalta sig? Men konstigt nog blir jag också lite avtänd. Pengar ska inte komma rasande över en på det viset. Jag tror aldrig man kan känna att man gjort sig förtjänt av dem. Kanske ett problem man skulle kunna lära sig att hantera, jag vet - men i alla fall...

Ja, sånt där kan jag sitta framför datorn och fundera över, fast jag borde gå ut och söndagspromenera i solen.

Bara klappa, inte stryka.

Jösses, vad det finns mycket rara djur. Kolla in den här lilla badhandduken som är så gullig att man bara vill bita i den.


Ja, jag tycker att det är helt fel att avla fram hundar som ser ut så här, det måste vara urjobbigt med alla hudvecken och eksem och så. Men gudars skymning så söt!!

Vaff!

Ett ett ett....

Jag tänkte be att få slå er alla med häpnad! Här följer ett sifferexperiment som är alldeles crazy:

Ta de sista siffrorna i det år du föddes och addera det med antal år du fyller i år. Vad blir det?
Svar: 111

Alla människor får samma svar. Det är helt otroligt. Och nästa år blir svaret 112.

Och så där håller det på, framåt och bakåt i tiden. Det finns säkert nån smart, snustorr matematiker som kan ge en rimlig förklaring till det här, men jag vill helst fortsätta att tro att det är magi och inget annat.

På Spåret i kylskåpet.

Jag citerar följande inlägg från Facebook igår kväll:

"Jag hade lite oxfilé, färskpotatis, charlottenlök,några lammkorvar i från skebo bruk och lite gottländsk vit tryffel kvar från helgen. Dax att göra en pyttipanna! Med stekta ägg i från Rimbo. HP-sås och rödbetor, Ketchup från Julitta. Även tisdagar kan vara en njutning...."

Där fick man allt så man teg. Vilken jädrans näsknäpp på oss som inte köper vår ketchup från Julitta, va.

Kan jag hjälpa att jag råkade nosa upp lite gotländsk tryffel..?

Snart, mycket snart.

Jag är inte den som klagar på vädret i tid och otid. Jag gör det bara inte. Jag är fullkomligt tillfreds med att vi har fyra årstider i det här landet och tycker om när de beter sig som de ska, d v s att vintern är vinter, sommaren är sommar o s v. Och de senaste åren tycker jag faktiskt att årstiderna har skött sig. Man har fått vad man förväntar sig, helt enkelt.

Men idag, tisdagen den 18 januari, när snön regnar bort och det är svart, brunt, grått och skitvidrigt - då dristar jag mig till att skicka en liten tanke till sommaren som kommer snart.

Då ska jag sitta på mitt trädäck i sommarnatten med ett glas vin och en liten crostini med olivröra. Och så ska jag titta ut över fjärden i fullmånens sken och viska ett stilla hej hallå till min kamrat fyren som blinkar så tryggt och grönt därute i farleden.

Om det snöar och är svinkallt imorgon så är det alldeles ok. Men just nu, i denna minut, tittar jag framåt. Mot sommaren.

Foto: Dick Lundgren

Idrottsmaran.

Ikväll går Idrottsgalan av stapeln. I Globen med pompa och ståt. Sänds i tv. Mellan kl. 20.00 och 22.30. Två och en halv timme! En jävla evighet i tv-sammanhang. Är ens Oscarsgalan så lång?

Två och en halv timme av stela, ovilliga idrottsmän i obekväma smokingar och finklänningar. Programledare med viftande manuskort och inövade repliker. Inklippsbilder på artigt leende förbundskaptener. Pia Johansson. Robert Gustafsson. Curlingdamerna i konstiga frisyrer. Ingemar Stenmark med dåligt bordsskick. Ändlösa vinnarpromenader på stela idrottsben och hopplösa tacktal. Kanske en barnkör? Och så några artister som kommer in och drar låtar från senaste plattan.

Nej förlåt, nu ska jag inte vara sån. Vad har vi sagt om att recensera tv-program innan de är sända?

"Jag vill tacka juryn för plattången jag fick...."

Sääälek.

Kolla in den här fantastiska filmen från ön Sydgeorgien, som ligger i Stilla havet mellan Argentina och Antarktis. En tjej har slagit sig ner på stranden och blir tungt uppvaktad av en elefantsäl. Kärlek vid första ögonkastet!

Fisk eller mittemellan?

Ibland får jag för mig att jag borde jobba på Lisa Elmqvist, Melanders eller nån likvärdig fisk- och delikatessaffär. Att jag är som klippt och skuren för det. Stå där i käck mössa och vit jacka och kränga whiskygravad lax, olika sillinläggningar, Skagenröra, gubbröra, torskrygg, marulk, piggvar och svenska kräftor till människor som älskar livets goda och bra grejor.

Tror ni att det faktum att jag inte kan skiva rökt lax i fina, tunna skivor kan ligga mig i fatet? Att jag inte vet hur man delar en hummer? Att jag inte har en aning om hur man hanterar en sjötunga på bästa sätt? Att jag inte kan öppna ett ostron? Att jag knappt kan rensa strömming? Att jag inte vet ett skit om branschen?

Jag menar, hur svårt kan det vara? Jag har ju viljan och ett glatt humör....?!

Rysk eller beluga? Jag trodde det var Limfjords...

Oroande personlighet.

Jaha, så har Johan af Donner fått luft igen. Han har givit sig själv nyårslöftet att vägra betala tillbaka ett öre av de miljoners miljoners han har stulit från Röda Korset och Cancerfonden. De här pengarna har mestadels gått till vräkiga bostadsrätter och landställen, flotta kläder, lyxresor och terminsavgifter för dyra internatskolor.

Nej, han tänker minsann inte betala tillbaka. Han tycker nämligen att han gjorde så bra ifrån sig på de båda arbetsplatserna att de därför gynnades av hans arbete medan det pågick. Och då spelar det väl inte så stor roll att han "beklagligtvis råkade kompensera sig själv på det olämpliga sätt som tyvärr blev fallet", som han själv uttrycker saken.

Det är som att stjäla en bil och sedan hävda att man ska få behålla den därför att man vid något tillfälle stannade den vid ett övergångsställe och släppte över en farbror med vit käpp. "Jag stal visserligen bilen, men jag var en himla fin människa när jag körde den."

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det har väl i och för sig inte varit någon tvekan om saken tidigare heller, men nu är det officiellt: Karln är inte riktigt klok!

När kommer filmen om Johan af Donner?

"Kom igen, skänk en slant. Det kostar att ha ungar på Lundsberg..."

Städkoma.

Idag slår jag tjugondag knut på mig själv. Ut med det gamla och in med det nya.

Jag far fram som en vit tornado i hemmet. Badrummet glänser som vore det putsat av en dåligt läppsynkad tysk hemmafru i nån Ajax-reklam från nittiotalet. Köket fejas med stålull. Det är ingen måtta på det hela.

Jag tar ner adventsstjärnan. Nej vänta förresten, det gör jag inte alls. Det gick inte att ta ner den på tid i år heller Den får hänga där ytterligare en vecka och sprida sitt varma, milda ljus över min januaritristess. Men Renpojken, Adventsflickan och Rosetten åker ner i sina lådor och får ligga där tills det blir dags att plocka fram dem igen. Och det blir ungefär i samma veva som 2011 års Nobelpris delas ut.

Jag håller en spänn på att litteraturpriset i år går till Björn Ranelid. Det är fan hans tur nu.

Mösspsykos

Asså, den där stickade luvan, HPI heter den visst, den med kaninboll uppe på toppen, är inte längre en modedetalj utan en masspsykos.

HPI = Helt Patetiskt Inne

Kunde inte sagt det bättre själv...

Jag är normalt ingen vän av snodda citat, men det här fick banne mig slinka igenom:

"Man väntar länge på att bli vuxen, men det blir man aldrig - man blir bara äldre"

Roande personligheter.

Det finns så många skojiga människor.

Ta de två grannarna utanför Jönköping som började slåss med snöskyfflar härom kvällen. De kunde inte komma överens om hur skottningen skulle gå till, så istället rök de ihop och slog varandra blodiga med snöskyfflarna. Nu har de polisanmält varandra. Den ena farbrodern är 81 och den andra 71. Detta tycker jag är väldigt roligt.

Likaså killen från Haninge, som nyligen dömdes till en månads fängelse för grovt sjöfylleri. Med glatt humör och 2,15 promille i blodet seglade han i somras sin segelbåt rakt in i en färja på Stockholms ström. Och nu överklagar han minsann domen i Högsta domstolen. Han anser nämligen att han seglade på ett betryggande sätt eftersom han har hög tolerans mot alkohol.

Håll med mig, visst finns det många skojiga människor.

Totalt opålitlig musikal-kille.

Jag gillar thaimat och jag brukar hålla utkik efter nya små hak runt om i Stockholm. Gärna såna som är inhysta i gamla kiosker och husvagnar. De brukar vara bäst. Mina favoriter hittills är thaikiosken mittemot Stadshuset och så syltan bakom Ikea vid Kungens kurva. Men som sagt, jag är alltid öppen för nya förslag

Och i söndagens SvD rekommenderade artisten Anders Ekborg ett ställe i Sickla som jag aldrig hade hört talas om, Andaman. "Trots en anspråkslös fasad är detta en av Stockholms bästa thaiställen" påstod Anders.

Jag bestämde mig för att ge det en chans och for alltså ut till haket med den anspråkslösa fasaden. Förväntansfullt klev jag in och bakom disken stod en thailändsk kvinna som som mycket väl kan ha varit den mest genomförkylda människa som någonsin vandrat på jorden. Hon snorade och nös och näsan var knallröd. Det här började verkligen inte bra.

Bredvid henne stod en svettig kock och hackade grönsaker med extremt smutsiga händer och ett gubbharklande som kunde väcka döda.

Längre än så kom jag inte. Med ett lätt illamående vände jag på klacken och vinglade tillbaka ut i friska luften.

När jag vände mig om för att med skräckblandad fascination ta en sista titt på krogen jag aldrig mer kommer att återvända till, öppnades ytterdörren och ut klev ytterligare en kock. Han bar de skitigaste och mest nerspillda kockkläder jag någonsin skådat. Med uppspärrade ögon såg jag honom lägga av en rejäl snorloska i en snödriva samtidigt som han tände en cigg. Med en rivstart lämnade jag området.

Ok, bäste herr pretto-Duvemåla-Ekborg, jag anser att ni kan ta ert jävla krogtips och köra upp det nånstans där solen inte skiner.

Urk...

Nyvässat 2011

Härmed förklarar jag den här bloggen för återinvigd. Jag ber om ursäkt för den såsiga uppdateringen, men under en tid har den vanligtvis hyfsat vassa pennan känts trubbig. Men nu ska det förhoppningsvis bli ändring på det. Nu är det nyvässat och klart. Hoppas jag.

Liten uppdatering: Julen gick som vanligt lika fort som den kom. Tänk att det blir ett sånt himla antiklimax varje år. Ett jädrans jagande och haussande - och så pang är det plötsligt över.

Julen firades hur som helst på Österlen hos bror med familj. Mitt i värsta snöovädret i mannaminne. Det var ett riktigt äventyr att köra rakt in i stormens epicentrum dan före dopparedan. Kändes lite som Alistair McCleans "Sista båt från Singapore" fast tvärtom. Vi var nog sista bil in i Tomelilla innnan vägarna snöade igen totalt.

Och julfirandet blev hur mysigt som helst och vi bråkade inte en enda gång, utom ett litet smärre sällskapsspelsrelaterat debacle på juldagen. Men det hör väl till, vilken familj är inte med om det under julen? Och min svägerska hade sytt julstrumpor till mig och mamsen med våra namn på och det var bland det raraste jag har varit med om. De hängde där på dörrhandtaget när vi vaknade och i dom låg minsann härlig tvål och marsipangrisar.

Och mellandagarna förlöpte som alltid i ett lobotomerat skönt tillstånd. Och sen blev det glad nyårsfest med goda vänner, god mat och bubbel så det rann ur öronen på mig. Och när jag kom hem på småtimmarna och slog på tv:n så satt James Taylor hos Elvis Costello och sjöng Fire and Rain för mig och det var den bästa början man kan få på ett nytt år.

Nu har även Trettonhelgen kommit och gått och snart är det Tjugondag Knut och då ska julen åka ut. Fast det har den i ärlighetens namn redan gjort.

För nu är det framåt, uppåt som gäller. Jag lägger med varm hand 2010 till handlingarna, det var lite av ett skräpår för mig. Men 2011, det är nåt annat det, det känner jag på mig! Vänta bara ska ni få se.

Gott nytt år!