lördag 29 augusti 2009

Jag är ett vanedjur.

De har gjort om min morgontidning. Jag tycker inte om det. Bland annat har bröllopsannonserna hamnat före Sporten. Innan var det tvärtom. Och så har de flyttat på Sudokurutorna på baksidan av Kulturdelen, så att man inte längre kan lösa dem med tidningen dubbelvikt.

Nej, jag tycker inte om det. Jag protesterar. Men tyst.

För jag kanske vänjer mig. Eller inte...

onsdag 26 augusti 2009

Idag blev det höst.


Ikväll tänder jag ett ljus för min vän Sanna som gick bort i morse efter en lång och tuff kamp mot en elak fiende, som till slut blev henne övermäktig.

Många gånger trodde vi att hon hade vunnit slaget. För Sanna var inte typen som gav sig i första taget. Gång på gång gav hon fingret till sjukdomen. Hon ville vara kvar, hon gav sig fan på det. I livet, hos sin familj; sin man, sina barn och vännerna. Men till slut gick det inte längre.

Den sista etappen på helvetesresan tillbringade hon i rullstol. En misslyckad operation, som visserligen tillfälligt tog bort det onda, förlamade henne. Men hon kämpade på. Hur många hade orkat det? Hon var till och med tillbaka på jobbet ett varv på försommaren. Vi pratade om att hon skulle hänga med på Billy Paul-konsert på Berns. Hon orkade inte förstås, men jag hörde på henne att hon ville. Hur mycket hon önskade att allt skulle vara som vanligt.

Vi sågs inte så mycket de sista tio åren, så himla typiskt. Men vi var vänner. Hon hängde här på bloggen och skrev roliga kommentarer. Hon svor som en borstbindare och rökte som en kamin.

Hon var snygg. Hon var välklädd. Hon hade stil.

Hon var rolig, väldigt rolig. Och hon tyckte om att ha roligt. Jag kommer alltid att minnas hennes skratt. Som bara kom, från magen som en raket - rakt ut med full kraft. Inget fint frökenfniss utan ett riktigt flatgarv.

Men även den tappraste soldat måste ibland ge upp. I morse orkade hon inte kämpa längre, hon släppte taget. Och seglade vidare.

Jag tänder ett ljus för dig Sanna, din filur. Hej så länge och lycklig resa.

tisdag 25 augusti 2009

Stor & Liten

Jag sprang in i Beatrice Ask på Konsum idag. Maken till nätt liten människa har jag väl aldrig skådat.

Men hennes livvakter var desto större.

-"Jag är med Bea...."

måndag 24 augusti 2009

Hur har du mage...?

På nätsajten allt om barn.se kan man vinna en fin kokbok om man skickar in en bild på sin "Sommargravidmage". Jag har skickat in en bild på min. Undrar om de kommer att märka att jag inte är gravid...?

Lokalpatriotidiot.

Nästa vecka blir Lars G Lindström ny långfilmskonsulent på Svenska Filminstitutet. I en intervju i blaskan idag berättar han lite om sina visioner och tankar inför det nya jobbet. Bl a kommer han att leta efter filmidéer som utspelar sig i Västerbotten-fjällen, för det tycker han saknas.

Han kommer från Vännäs i Västerbotten.

När jag blir långfilmskonsulent på Svenska Filminstitutet kommer jag särskilt att hålla ögonen öppna efter filmmanus som utspelar sig i trakterna runt Rimforsa eller Västra Harg. Björkfors. Skeda och Slaka. Eller rent av Vreta Kloster.

Jag kommer från Östergötland.

söndag 23 augusti 2009

Mamma, barn.

Jag går nerför Nybrogatan och jag möter en mor och hennes dotter. Typisk Östermalms-framtoning. Jag ser dem på långt håll, där de går arm i arm och pratar. Ingen tvekan om att det är mor och dotter, för de är mycket lika varandra. Och det första som slår mig är att mamman är otroligt plastikopererad. Hennes kinder stretar, läpparna är nypåfyllda och kattögonen upphissade.

Ni vet den där justerade, lyfta skräcködle-looken, som paradoxalt nog inte signalerar "Hej, här kommer en jävligt fräsch och snygg kvinna" utan mer "Hej, här kommer en frustrerad, osäker toklyft kvinna som uppenbarligen är äldre än hon (tror att hon) ser ut".

Men jag undrar lite över dottern. Hon ser ut att vara nånstans i 20-årsåldern och hon går bredvid sin mamma, som liksom hänger på hennes arm.

Och jag undrar vad som cirkulerar i hennes huvud. Tänker hon på hur hennes mamma ser ut? Är hon tillräckligt hemmablind för att inte reflektera så mycket över hennes utseende? Är hon rent av stolt över sin mamma och tycker att det är härligt att hon försöker hålla sig ung och snygg? Hon kanske tror att det är så mammor ser ut i den åldern, eftersom alla hennes kompisars morsor är lika lyfta? Eller skäms hon? Tycker hon att hennes mamma är pinsam och ser ut som en uppstoppad dinosaurie?

Jag vet i alla fall vad jag hade känt om min mamma hade sett ut så där. Jag hade dött...

lördag 22 augusti 2009

Who´s who?

Jag försöker och försöker, men det går inte. Jag kan helt enkelt inte skilja på systrarna Graaf. Vem är Magdalena och vem är Hannah? Alla säger att de är så underbara och fantastiska och begåvade, men för mig är de som en person.

Båda har gått igenom svåra saker och kommit ut på andra sidan med hedern och livet i behåll. Och skriva kan de. Och så himla trevliga och intelligenta ska de vara också. Och allt det där är säkert sant, men vem är vem?

Vem är det som var gift med Magnus Hedman? Eller är de kanske fortfarande gifta? Vem skrev en bok om att bli misshandlad? Vem fick en hjärnblödning? Och vem fick nyss barn? Troligen båda två...

Och vad gör de? Vad har de för yrken, menar jag?

Men framför allt, vem är vem?

Jag tittar på foton av dem och försöker hitta några särdrag. Om en ändå vore blond och den andra brunett. Men de byter ju hårfärg hela tiden, så det funkar inte. Eller att nån av dem skulle se ut att heta Magda eller påminna om nån jag känner som heter Hannah. Men det går inte. De är ju så himla lika. Är de tvillingar?

Lili och Sussie lärde jag mig till slut att skilja åt. Där fick jag ta till tricket att Sussie (den korta) var lite rundare än Lili och i ordet "rund" finns bokstaven u som även återfinns i namnet Sussie. Och så står de alltid i rätt ordning på officiella bilder. Den långa Lili står alltid först och sen kommer Sussi. De poserar helt enkelt i bokstavsordning, skulle man kunna säga.

Men det gör inte Hannah och Magdalena Graaf. De står och ligger huller om buller och hur som helst på bilderna. Gärna inlindade i varandra. Så där finns ingen hjälp att hämta.

Jag får väl helt enkelt ge upp. Hannah och Magdalena Graaf är två trevliga helylletjejer, som alla verkar gilla. Men jag har ingen aning om vem som är vem. Det får jag lära mig att leva med. Och jorden lär inte gå under för det.

Magdalena är hon som har rutig bikini...

onsdag 19 augusti 2009

Nu händer det...

...men det kommer aldrig att hända igen, det lovar jag på heder och samvete. Klockan är 23.45 och jag klär på mig för att gå ner till 7Eleven och köpa choklad. Så jävla godissugen är jag.

Men som sagt, det kommer aldrig att hända igen. So help me God.

Levnadskonst.

En riktig dam lämnar inte hemmet utan en bra pincett.

tisdag 18 augusti 2009

Inget annat än en simpel mördare.

Jag hoppas han ruttnar bort i fängelset.

söndag 16 augusti 2009

Stormy weather.

Lyssnade på P4 på väg ut till Ikea idag. Efter ett tag avbröts sändningarna av ett meddelande från trafikredaktionen:
-"På grund av den hårda vinden som råder i Stockholmsområdet, vill vi varna för att det flyger omkring lösa föremål i vinden. Vi har fått många samtal om kringflygande takplattor, blomkrukor, stora grenar och annat..."

Lösa föremål som flyger omkring? Ducka för tegelpannor?

Ok, vi har redan helt och hållet tagit efter amerikanarnas sätt att gå omkring och dricka kaffe ur pappersmuggar på gatan. Måste vi låtsas att vi har samma sorts väder som dom nu också?

A very, merry Chr.........

Idag tror jag det slogs någon form av rekord - och det har inget med friidrotts-VM att göra.

Man brukar ju säga att julhandeln sparkar igång tidigare och tidigare för varje år. Men oftast tar det fart någon gång i början/mitten på november - vilket faktiskt inte är så himla tidigt egentligen. Varför skulle köpmännen inte vilja ha ett par månader på sig att njuta fröjderna av det som är årets mest vilda och hejdlösa köpfest?

Men den 16 augusti? Liiiiiiite tidigt, va? Men idag kom den alltså, den första puffen. Knappt har vi lagt kräftpremiären bakom oss förrän julefriden börjar locka och pocka. Det tycker inte ens jag, en SANN julälskare, är ok.

Det var Peter Jöback som slog alla rekord, genom att redan nu börja promma för sin julkonsert.

Skärpning, Jöback, låt åtminstone rönnbären mogna först, så vi vet om vi får nån vinter överhuvud taget innan du börjar kränga din julshow.

F ö har jag en julskiva med PJ. Och där sjunger han alla de klassiska julsångerna med sin fina, lite nasala stjärngosseröst och sitt tuktade vibrato. Och det gör han så bra så. Och bära halsduk och framkalla julstämning kan han, så det står härliga till. Men "Helga natt" ska han ge fan i. Den kan bara Jussi sjunga.

Håll in renarna grabben, det är för tidigt....

Enkla söndagsnöjen.

Säga vad man vill, men speciellt svårroad är jag inte. Och jag tycker faktiskt att jag är ganska bra på att sysselsätta mig själv. Med mycket enkla medel.

Ta idag, t ex, när dagen ligger framför mig som en omålad kanvasduk och jag sakta men säkert återhämtar mig från gårdagens roliga kräftskiva hos Göran - vad göra av denna dag?

Hade först planer på att cykla över till Sjöhistoriska för DNs stora utomhuskonsert, men det kändes inte som någon bra enmans-aktivitet idag. En aning för ambitiöst. Nej, tacka vet jag ett varv till Kungens kurva! Så får det bli.

Det finns inget som piggar upp mig så mycket som en sväng till Ikea. Kanske har det kommit in nån ny kudde eller tavelram att klämma på. Givetvis stearinljus.

Oftast åker jag dit och bara går och dräller. Provsitter nån fåtölj, tar mått på nån garderobsvägg. För att sedan omedelbart tappa bort lappen där jag skrivit ned måtten. Jag vet inte hur många gånger jag åkt ut till Ikea för att ta mått på saker och sedan tappa bort noteringarna. Men det gör inget. Det är själva Ikea-hänget som är grejen.

När jag har en riktig heldag i Kungens kurva, kan jag också ta svängen förbi Rusta, för att se om de har nån billig tvål eller rea på vattenkokare. Eller ramla in på ICA Maxi, där personalen är så drillad att de släpper allt de har för händer och följer dig fram till montern där den vara du efterfrågat står. Och detta trots att man säger att det inte är nödvändigt.

Nu sätter jag mig i bilen och åker till Kungens kurva, detta paradis på jorden. Och vem vet, kanske jag tittar förbi thairestaurangen i skogsbrynet därute också. Take away för tv-soffan ikväll. Vilken heldag det här ska bli. Jag känner mig helnöjd.

fredag 14 augusti 2009

Amanda. Tjejen hela dan.

Får jag lov att presentera nästa lilla virrhjärna. Jag bildar nu pakt med andra allvarligt bekymrade vuxna. Det här fenomenet är faktiskt inte roligt alls, även om första impulsen är att garva så att man ramlar omkull i en liten hög på golvet.

Vad ska det bli av de här små gässen, efter det att de blivit underkända i plugget och våldtagna av nåt slemmo som säger sig vilja ge dem ett modellkontrakt?

Notera gärna mamsens idoga vispande i bakgrunden. Vankas det kanske fläskpannkaka?

onsdag 12 augusti 2009

Det är de små, små detaljerna som gör´et.

Tänk att en enda liten bokstav kan göra så himla stor skillnad.

Inget att ställa spriten i.

Inget att lägga bäbisar i.

tisdag 11 augusti 2009

Återinträde i cityatmosfären.

I natt vaknade jag av att jag hörde höga mansröster utanför fönstret.
- Va, klampar det läskiga gubbar på mitt däck? Undrar om de har kommit med båt, tänkte jag. Jag hann till och med bli lite rädd.

I nästa sekund gick det upp för mig att jag inte alls var i mitt lilla pörte i skärgården utan låg i min säng på Kungsholmen och att rösterna tillhörde några som gick förbi ute på gatan.

Det tar lite tid att återgå till civilisationen. Men jag ska nog klara av det.

Fullmåne över Ankeborg. Foto: Dick Lundgren

Mogi åker utomlands.

Så här kul tycker Mogis att det ska bli att åka till Ibiza:

Livet är ett helvete.

Mogis har haft en fruktansvärd dag.

måndag 10 augusti 2009

Finns hon på riktigt?

Den här lilla människan som kallar sig Mogis, tipsade först Sussi om och alldeles nyss fick jag nedanstående klipp från Göran. Mogis är heeeeelt fantastisk.

Så här ska benen gå på Doris. Mogis for president!

Nytt papper i bänken.

Härmed förklarar jag min relativt sommarbombade blogg (för?) öppen igen. Återinvigd. Nu ska jag skärpa till mig.

Dock inte just nu, utan senare. Men återinvigd är den. Hej på er!