Ur spår!!

Läser en liten notis i blaskan med rubriken "Våldsam skidåkare bröt arm på kvinna".

Jag läser intresserat vidare. En kvinna var i helgen ute och gick i friluftsområdet Lövhult utanför Nässjö.

Lövhult råkar vara en plats jag känner till mycket väl. Här åkte jag skidor och kälke på sportloven när jag var liten, eftersom min farmor och farfar bodde i Nässjö. Iförd anorak med grenrem, elastabyx och luva med överdimensionerad tofs hasade jag nerför backarna i illa koordinerade stämsvängar. I anorakens ficka apelsin och rischoklad. I ansikte och på fötter Arméns Hudsalva. Eller Nivea, i den blåa burken.

Hur som helst, det var då. Nu är nu och den här kvinnan gick alltså och spankulerade därute i ett snöigt och kallt Lövhult en helg i februari 2012. Plötsligt dök en skidåkare upp bakom henne och skrek åt henne att hon inte skulle gå i spåret.

Och sen knuffade han omkull henne med full kraft. Kvinnan trillade så illa att hon fick åka till sjukhuset och där konstaterades att hon hade brutit armen.

Skidåkaren försvann i fjärran och har inte setts den dess.

Alltså, jag blir rasande när jag läser sånt här. Hur i helvete är det möjligt??

Jag kan bara djupt beklaga att inte kvinnan bröt benet istället. Eller ännu hellre båda benen. Så att hon lär sig att aldrig någonsin mer promenera i ett skidspår.

Jävla kärring!!

Hoppbacken i Lövhult för länge sedan.

Bubble your brains out.

Jag har köpt skumbad. Två flaskor, för säkerhets skull. Nu står de på parad på min badkarskant och talar till mig.

Den ena flaskan heter "Energy" och den ska enligt etiketten ge mig just det; energi och stimulans. Dessutom "doftar den friskt av citron och basilika. Den andra produkten, "Relax" ska få mig att hitta lugn och ro i badet. "Med en avstressande doft av lavendel och mint".

Så fiffigt uttänkt va! Det ena produkten ska jag alltså kunna använda på morgonen, för att få fart på livsandarna och det andra på kvällen för att coola ner mig. Det är inte klokt så bra.

Vi pratar alltså om skumbad. Bubblor av ingenting. Med en billig doft av hittepå-citron och lavendel. Det är väl för fan klart att jag inte tror på dessa dunkla, kraftigt felaktiga löften när jag köper flaskorna.

Men ändå gör jag det. Ibland fruktar jag för mitt förstånd.

Här ligger jag och är dum i huvudet!

Körigt på firman.

Det är svårt att definiera hur man får en dag på jobbet att gå. Den bara går. Med en jädra fart.

I morse åkte jag till kontoret med en lång to do-lista i huvudet och en liten fjäril i magen. Mycket kvar att göra innan vi kan luta oss tillbaka.

Nu är det tidig kväll, jag är hemma igen och försöker summera dagen. Jag ser dagen som ett irrande hit och dit. Lite spring i en spiraltrappa, mejlskrivande, lite prat vid en whiteboard, telefonringande. Ett halvt manus. Nåt jobbigt samtal till kunden. Lite flipperspel, frisk luft på en balkong. Ännu mer mejlande och några telefonsamtal.

Sakta men säkert buffar och puffar jag mig framåt och utan att jag har begripit det själv, har dagen gått och alla punkterna på min lista är avbockade.

Så där går dagarna. På nåt konstigt sätt får man jobbet gjort.

I dimmorna.

Det händer ganska ofta att jag på natten somnar med radion på. Och gör man det, så hampar det sig inte bättre än att man ett antal timmar senare även vaknar till den.

Och där, i yrvaket tillstånd, i gränslandet mellan vaken och helt borta, kan jag ibland höra saker som är så konstiga att jag senare, när jag piggat på mig lite, tror jag hört fel.

Morgonens "hörde jag rätt?" är nyheten att man har hittat en kille insnöad i en bil nånstans i skogarna utanför Umeå. Eller var det Luleå? Och att han säger sig ha suttit i bilen i två månader och överlevt genom att äta snö. Äta snö? I två månader?

Drömde jag eller kan detta vara sant?

Åh, denna fantastiska låt....

Hur är det möjligt att det är fjorton år sedan den kom??

"Mycket väsen för lite ull...."

sa kärringen när hon rakade grisen.

Kungen har koll.

Grumpy week lider mot sitt slut. Nästa vecka tänker jag inte bränna onödig energi på idioti, idioter, dumheter och dumskallar. Nej, nästa vecka ska präglas av jämnmod, tolerans och gott humör.

Men innan måndagen kommer, måste jag bara få älta den kanske största knasbollen av dem alla, nämligen vår kung, Carl XVI Gustaf.

SvD har idag, söndag, en utmärkt, upplysande Malmö-special, som jag läser med stor behållning. Det är inte så lätt att begripa vad som pågår där nere just nu, men lite klokare blir jag faktist efter att ha läst artiklarna.

En till som har velat förstå läget i staden där våld och mord har blivit vardag, är kungen. Han beger sig på eget initiativ till Länskriminalen i Malmö, för att "se på vilken nivå det ligger", som han uttrycker saken på en presskonferens efter besöket.

Och så fortsätter han i känd stil.

-"Vi har förstått att situationen är väldigt god, men att det är ett par händelser som har hänt. Och det är alltid tråkigt när den här typen av händelser dyker upp"

Där tycker jag han naglade ner det rätt bra, eller hur?

"Nu tycker jag vi sjunger We shall overcome"

Mer musmys.

Först är det otroligt mysigt och sen blir det av nån anledning jätteläskigt. Hur kul som helst.

Bla bla bla bla!

Saker jag vet om den taxichaufför som igår kväll skjutsade mig mellan Kungsholmen och Djurgården:

- Att han varit gift och skild två gånger.
- Att det nu har blivit bra mellan honom och exfru nr 2, men att de inte ska gifta om sig.
- Att de tidigare bodde i en fyra i Vällingby, men flyttade till varsin tvåa vid separationen.
- Att hon nu har flyttat in i hans tvåa.
- Att de inte ångrar att de bytte bort sin fyra i Vällingby.
- Att de hade varsin 1.20-säng som nu är ihopställda till en jättesäng på 2.40.
- Att de har två hundar, en labrador och en korsning labrador/newfoundland.
- Att det blir trångt i jättesängen med dessa hundar.
- Att hans dotter just ska flytta ihop med sin kille i Norrtälje.
- Att han har haft en gård i Rimbo med hönor, getter och får.
- Att han bodde i en husvagn i två år efter första skilsmässan.
- Att någon jävel eldade upp denna husvagn en gång när han var och handlade.
- Att han just har genomgått en gastroskopi.
- Att han har högt blodtryck.

Och en mängd andra saker.

Saker han vet om mig efter samma resa:

- Att jag betalade cash.

Nåt mer du vill veta...?

Det kan du ge dig fan på, Ad Libris.

Jag får ett mejl från Ad Libris, nätbokhandeln. De erbjuder 20% rabatt på Katrin Zytomierskas LCHF-bok.

Jag trycker omedelbart bort detta mejl och min dator frågar "Är du säker på att du vill ta bort det valda meddelandet?"

Mitt svar är ett gungande, rungande JA!! Vrålsäker.

Åh, så här gott vill jag också sova på nätterna.

Lyssna på världens raraste lilla hasselmus.

Grumpy week.

Usch, jag känner mig irriterad på mycket den här veckan. Jag tycker folk är korkade och inskränkta. Jag läser vinklade artiklar som stör mig och jag hör människor säga de konstigaste saker. Som om de inte tänker längre än näsan räcker.

Men mest retar jag mig på dumhet och okunskap. Människor som har hisnande kunskapsluckor och saknar bildning. Eller ens den enklaste lilla allmänbildning. Och jag är omringad av dem, lita på det!

Igår kväll i "Vem vet mest" på teven. En tjej i 25-30-årsåldern fick frågan vilket krig som avslutades med westfaliska freden 1648. Hon tänkte några sekunder - och så svarade hon "Kalla kriget".

Jag känner att jag vill slå henne. Inte för att hon inte får ur sig trettioåriga kriget, för det kan jag till nöds begripa att man tappar bort i stridens hetta. Utan för att hon säger kalla kriget. Något som inte ens är ett krig i egentlig mening. En period som ligger i hennes egen livstid. Så nära i tiden. "Kalla kriget"??? Vad fan...?

Så åkte hon ur tävlingen på arslet först av alla också. Rätt åt henne.