Läste en intressant artikel i tidningen idag. Den handlade om en man som klättrat upp på en bro i den kinesiska staden Kanton och hotade att hoppa. Han stod där på broräcket och hade gjort så i över fem timmar. Under tiden var trafiken helt avstängd och polisen förberedde under bron med en stor luftkudde.
Då tog sig en 66-årig man genom avspärrningen och gick fram till killen som stod där på räcket och hojtade. Först skakade han artigt hand med honom - sedan vräkte han honom över kanten!
Killen, som landade på luftkudden under bron, överlevde och sa efteråt att han ville ta livet av sig för att han hade en skuld.
66-åringen förklarade sitt agerande med att han var trött på den yngre mannens "själviska aktiviteter" på bron, eftersom de hade skapat enorma trafikköer.
Jag känner mig kluven. Vilken fruktansvärd sak att göra, men ändå...... Förakta mig om ni vill, men någonstans håller jag med honom pyttepyttepyttelite...
Och apropå att vräka saker över kanten: Igår gjorde vi en hemsk sak på landet. Vi petade ner måsboet ur trädet bredvid mitt hus. Ner föll ett måsägg som krossades mot marken. Och i trädet bredvid satt måsmamman och gav mig onda ögat. Tror jag det...
Men vi gjorde det för att alla säger att det är ett helvete att ha måsar med ungar inpå knuten, eftersom de attackerar en så fort man går ut...
Eller förresten "vi" och "vi", det var K:s kille M som gjorde det! Inte jag! På ett fullständigt diaboliskt vis tog han ett kvastskaft och skred till verket. Utan en sekunds tvekan. Och K och jag stod bredvid och pep som små näbbmöss. Så nu kallar jag honom The Exterminator. Eller Måsdödaren, kort och gott...
Livet på landet är heller ingen dans på rosor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Först hyllar hon fåglar i mååååånader.
Sen tar hon livet av dem.
Märklig. Det är vad hon är
(Omelett någon?)
Oh nu blev jag nostalgisk. Gärna en omelett med tomat och parmesan, välstekt. Något gott och prisvärt att skölja ner det hela med. Gärna rött.
/Lilla M
Erkänn att du tillagade en riktigt god omelett av det lilla vidriga ägget när vi hade åkt hem.
Vi vet nog,
Och skylla ifrån sig det går an det. Annat var det igår när du skrattade ondskefullt när den förvirrade måsmamman flög av och an i bottenlös sorg och förtvivlan.
Men mazarinen var god. Det var den.
Människans bekvämligt och godtycke har alltid styrt över djurens liv och död. Sådant kan man raljera över där man sitter vid middagsbordet och äter en grillad köttbit.
Skicka en kommentar