Jag ligger i livslång konflikt med min egen (över)vikt. Just nu leder jag med 3-1. Jag har varit duktigt på att banta de senaste 7-8 månaderna och tappat över 15 kg. Jag har gått från fet till knubbig. Det tycker jag faktiskt är bra gjort av mig.Men det var inte förrän härom dagen som jag till fullo förstod exakt hur duktig jag har varit och framför allt varför. För det var då jag läste om studien som slår fast att överviktiga människor är ett hot mot klimatet, precis som korna. Genom sin enorma hunger bidrar denna Belgian Blue-liknande avart av människosläktet till livsmedelskrisen i världen.
Di´ fete ska inte tro att de kan sitta där i lugn och ro och trycka i sig ostfondue och murkelsås, utan de ska vara väldigt medvetna om att de genom sitt frossande ökar efterfrågan på mat, vilket i sin tur ökar jordbruksproduktionen och mattransporterna. Och som en konsekvens av det sticker förstås oljepriserna i höjden.
I slutänden resulterar det här i höjda matpriser - och plötsligt har världens fattiga inte längre råd att köpa mat.
Och allt är de mulligas fel.
Men det är värre än så; det är inte bara mattransporterna till de överviktiga som bidrar till ökad användning av fossila bränslen, de feta är ju också så himla lata att de transporterar sig själva i bil mer än normalviktiga gör, vilket förstås leder till ökad oljeanvändning, även det - vilket i sin tur ökar utsläppen av växthusgaser.
Tjockisarna bär med andra ord inte bara ansvar för hungersnöden i världen, utan även för den globala uppvärmingen. Och i släptåg på den kommer ju som bekant naturkatastrofer, översvämningar och torka.
Det är så man får lust att slå ihjäl dem, de tjocka svinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar