Det är mycket nu.

Det är studenttider och hektiskt värre. I år är det två brorsbarn och en herrans massa kompisbarn som går ut plugget. Det är ett mycket sofistikerat flödesschema som ska ritas och en känslig timsplanering som måste klaffa, eftersom alla studenter springer ut på olika skolgårdar, vid olika klockslag, olika dagar. Och när de väl kommer ut gäller det att vara på alerten, för det äntras nästan omedelbart nåt lastbilsflak och vips! så är de borta lika fort som de kom.

Klämtiden som går mellan det att man kastar en Henkell Trocken runt studenternas halsar på skolgården tills dess att de behagar pallra sig hem en kortis runt kl 16-17 på eftermiddagen, är inte helt lätt att fylla. Antingen kan man ta en sväng tillbaka till jobbet (inget bra alternativ, finns risk att man blir kvar), gå hem och sova middag (inte heller nån bra idé, finns risk att man inte vaknar) eller det mest troliga - börja pimpla vin hemma hos föräldrarna, vilket innebär att man i princip är lika tankad som studenten själv när han/hon väl dyker upp.

Jag har förstått att det är stor skillnad på studentskiva och studentmottagning nu för tiden. Skivan är en tillställning där släkt och vänner i princip är bannlysta och vad som pågår där törs jag inte ens tänka på.

Det är först på mottagningen som fastrar och annat löst folk ska dyka upp och har man tur stannar studenten tillräckligt länge för att man ska hinna sticka till henne eller honom en liten present innan det hastas vidare i natten. Kvar blir ett gäng vänner till föräldrarna, vars uppgift blir att trycka i sig resterna av smörgåstårtan och vinet. Förra året blev jag bjuden på två studentmottagningar, där jag aldrig ens hade träffat studenterna ifråga.

Faktum är att man som vuxen blir bjuden på studentmottagningar enbart för att vara kvar och tömma boxen och äta rester med de övergivna föräldrarna. Och inte mig emot, vem orkar hänga med en packad artonåring en hel kväll?