Vem är det? Säg inget, säg inget, jag kommer snart på det....

Jag mötte en äldre farbror på gatan idag. Han kändes oerhört bekant, men jag kom inte på vem det var. Jag gick bakom honom och tänkte och tänkte. Jag gick ifatt honom för att titta närmare och passerade honom under intensivt gloende.

Han glodde tillbaka, bakom tjocka glasögon. Och då kom jag på det, det var den där lite stickiga blicken bakom glasögonen som fick poletten att ramla ner.

Det var ju för guds skull doktor Miller från Kullamannen! Den läskigaste bland läskiga promenerade på Scheelegatan. Nu visserligen i mycket äldre version, fast med samma glasögon. Tänk om han hade tilltalat mig med med tysk brytning. Då hade jag vrålat rakt ut, lagt benen på ryggen och flytt i vettlös skräck. Pure horror!