Vad högt du sjunger!

Koltrasten pratar overkligt högt i trädet utanför mitt fönster. De jag pratar med i telefon hör den.
- ”Var är du, är du ute i skogen?” frågar de.
Men det är jag ju inte, jag sitter inomhus mitt i stan och lyssnar på en koltrast som kvidellivittar så högt att det nästan slår lock för öronen.

Inte mig emot. Koltrastens vårprat är bland det ljuvligaste som finns. Men den drar igång tidigare och tidigare. I år hörde jag den första gången redan i början av januari. Det var på Kungsholmstorg och det var snö i luften och kallt. Och i en tv-antenn satt en koltrast och jubilerade och saluterade. Jag trodde inte mina öron, det kändes så otroligt konstigt eftersom koltrastens prat hör våren till. Jag fick leta ganska länge innan jag kunde lokalisera den och i en svag sekund trodde jag att det kanske var nån som drev med mig, som hade satt upp en högtalare för att luras. Ornitolog-humor, vad vet jag…?

Och jag försökte se om någon annan som skyndade förbi också hörde och tyckte att det var sällsamt. Men ingen reagerade. Det var bara jag som stod där som en fåntratt och lyssnade på en felprogrammerad koltrast.