Det är tack och lov inte varje dag man tvingas höra hur man verkligen låter, alltså höra sig själv och sin röst inspelad. Men det händer då och då och det är inte kul alls.
Jag tycker jag låter så otroligt beskäftig och förnumstig. Jag har en typ av röst som skulle reta gallfeber på mig om jag träffade någon som hade den. Och det handlar förstås inte bara om hur det låter utan också om vad som sägs - av mig´då´rå...
Härom dagen nämnde jag detta för min kära väninna G, en klok kvinna som har varit med ett tag (hon fyller 80 i sommar).
- "Jag tycker jag låter så jävla beskäftig", beklagade jag mig.
Här hade jag givetvis hoppats på (läs förväntat mig) att hon skulle säga att så inte var fallet, att jag inte alls lät beskäftig och förnumstig utan cool och tillbakalutad.
Istället var hon tyst nån sekund och sen sa hon
- "Vet du vad, var glad för det, den här världen behöver fler beskäftiga fruntimmer."
Jag antar att jag får nöja mig med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar