Nollåttor är som fiskmåsar, de skriker och skitar ner.

Jag har bott i Stockholm länge, vilket per definition gör mig till en nollåtta, antar jag. Men jag känner mig inte som en sådan, om man i begreppet lägger att vara överlägsen mot resten av landet och lite allmänt aningslös och storstadskorkad.

Jag är inflyttad och minns min barndoms möten med dryga stockholmare som pratade om Stockholm som "stan", fast det fanns andra städer, exempelvis Linköping. Därför tycker jag fortfarande att det är roligt med sägningar som den i rubriken, eller den skylt som någon satte upp i Grisslinge-rondellen på Värmdö för några år sedan; "08:or, max 8 varv". Det är humor för mig.

Ikväll åt jag middag hos min bästis Y som bor på vischan ute på Ekerö. Vi brände fin fläskkarré på grillen och åt hallon & glass och såg Perrelli gå till final. Det var väl tur att det gick bra. Den nationella schlagerstoltheten och allt det där...

Sedan berättade Y om en sammandrabbning hon hade med ett gäng nollåttor häromsistens. En solig dag gick hon ner till sin brygga, som förstås är synnerligen privat. Till sin förvåning fann hon bryggan ockuperad av ett solbadande partygäng som hade brett ut sig på längden och tvären. När Y stillsamt påpekade att bryggan var privat blev det diskussion.
-"Det är ju ingen här, bryggan var tom."
- "Ja, fast det är min privata brygga och nu vill jag vara här, så jag måste be er gå".

Detta följdes av dryga suckar, ögonhimling och den oslagbara kommentaren
-"Hur fan ska vi veta hur det funkar här ute, vi är från Stockholms innerstad".

- Vi är från Stockholms innerstad.
Det är en replik som är värd att lägga på minnet; som sätter sig i respekt och som borde kunna täppa till käften på vem som helst.