Rynkrapport.

Jag berättade ju tidigare att jag investerat i en ansiktskräm som hette Time Freeze och som enligt reklamen skulle stoppa tiden. Jag lovade återkomma med rapport.

Efter en tids regelbundet användande kan jag nu rapportera att tiden inte har stannat. I synnerhet inte i fejan på mig.

Därför har jag kompletterat med en annan produkt ur samma serie. Den heter Täsmähoito Rypyille och den ska jämna ut djupa rynkor och göra huden jämn och slät. Dessutom innehåller den växtsteroler ur finländsk torv, så det här kan inte gå fel.

Nu åker vi, mitt gamla fejs och jag.

En hög med finländsk torv.

Upp- och nervända världen.

Temat för 2009 års Stockholm Pride är Hetero.

Det är också en glädje för mig att kunna berätta att årets Stockholm International Horse Show kommer att befolkas av hundar.


Vidare lockar man med räkfrossa på Skaldjursallergikernas rikskonvent.

Och Nivea lanserar en ny Brun utan sol som gör dig vit som ett lakan.

Det är ingen ordning på nåt nu för tiden.

Kungligt värre.

Åh, vad glada och fina Victoria och Daniel var, där de satt och hängde på varandra i förlovningssoffan. Ett vackert par. Det var trevligt att se, jag blev nästan tårögd.

Men fortfarande hörs indignerade röster, som säger att det är fel att hon gifter sig med en man av folket. Hur tröttsam är inte den diskussionen? En kul kille vid namn Dag Elfström (släkt med John alias Åsa-Nisse?) skriver på Newsmill att det är mycket olämpligt att vem som helst kan bli gemål åt en tronarvinge och att Daniel Westling är slutet för ätten Bernadotte och monarkin.

Och jag sitter och tänker på de kungliga bröllop jag hört talas om under, låt säga de senaste fyrtio åren. Inte bara det svenska kungahuset, utan alla europeiska.

Jag tänker så det knakar, men jag kan faktiskt inte komma på ett enda bröllop där inte ena parten varit "vanligt folk". Jo, kanske Charles och Diana. Hon var av finfin börd. Men faktum kvarstår, de flesta kungliga gifter sig med män och kvinnor av folket nu för tiden. Oftast inte ens adliga, utan hederligt ofrälse folk.

Annat var det förr. Då gifte sig de kungliga med varandra till höger och vänster och alla var kusiner med alla. Men så hade de mycket blödarsjuka, epilepsi, sinnesjukdom och sex fingrar på varje hand också.

Tänk riktigt hårt och tala om för mig om ni kan komma på EN ENDA kunglig person, kvinna eller man, som INTE har gift sig med en ofrälse de senaste fyrtio åren. Bortsett från prins Charles, då.

Så det finns väl inget som pekar på att just den här relationen skulle vara mer förödande för monarkin än andra. Ätten Bernadotte överlever nog den här gången också. Med hjälp av lite friskt blod.

Lady and The Tramp

Synsam. Rätt glas & rätt bågar.

EU-minister Cecilia Malmström

Kärringkommentar 23.

Lite tvättstugegnäll på söndagkvällen. Jag blir okontrollerbart störtsur när andra tränger sig in på min tvätttid. Som ett åskmoln.

Idag klev det in en kille (tyvärr lite snygg) i tvättstugan när det var en halvtimme (30 minuter!!!!!) kvar på min tvättid. Jag stod och manglade och hörde honom inte. Så först skrämde han skiten ur mig och sedan började han stuva in tvätt i maskinerna.
- Vad gör du, sa jag. Ser du inte att jag är här. Jag står och manglar.
- Ja, men du har ju tvättat klart.... Maskinerna är ju tomma.
- Ja, och....?, sa jag.
- Spelar det nån roll, säger killen.
- Ja, tänk för att det kanske gör det. Tänk för att jag kanske vill vara ifred i tvättstugan med mina underbrallor och lakan och det allra heligaste PÅ MIN EGEN TVÄTTID!! Det här är inget jäkla kollektiv, om du trodde det.

Fast det sista sa jag inte, för jag kände att så kärringartat kan man inte bete sig i en tvättstuga utan att bli en karikatyr på sig själv.

Istället skrev jag där här inlägget. Medan det puffade rök ur mina öron.

Jag vill vara ifred med mitt smutsiga byk.

Krånglig kille.

Bygones.

Kör en vända Melodikrysset som jag brukar på lördagmorgonen. Idag var det väl bara ledmotivet till Törnfåglarna som jag inte kände igen, men det fixade sig ändå, när jag fick fler bokstäver att leka med.

En sak slår mig medan jag lyssnar; visserligen är musiken i programmet fullkomligt hopplös, men det fyller mig ändå med en bekant, lite nostalgisk känsla i magen. För precis så här lät det i radion när jag var liten. Hela tiden.

I Melodikrysset är det mycket operettmusik och upphottade schlagerlåtar på hammondorgel och jazzdragspel. Och i morse fick jag njuta av en panflöjtsversion av Ring Ring. Sedan sjöng Sune Mangs en trudelutt. Helt overkligt!

Men så här lät det i min barndoms radio. Ja, inte Ring Ring på panflöjt, då, för när jag var liten hade inte Björn och Benny skrivit den låten. De hade inte ens uppfunnit Abba. De höll fortfarande på och slet med Hootenany Singers och Hepstars. Om ens det.

Skulle t ex en artist som Sune Mangs överleva en sekund i svenskt nöjesliv idag? Nix, han skulle på sin höjd få vara tjock gubbe i en lokalrevy någonstans. Men när jag var liten var han da shit.

Tillsammans med Sonja Stjernkvist och Ulla Sallert. Per Grundén och Radions Underhållningsorkester under ledning av William Lind. Gnesta-Kalles kapell med Giovanni Jaconelli på klarinett. Refrängen med Gastarna & Papegojorna. Skivor till Kaffet med Bertil Perrolf. Det ska vi fira med Pekka Langer. Frukostklubben med Sigge Fürst. Sveriges Bilradio med C-G Hammarlund och Besökstid med Arne Eriksson. Dit kunde man skriva och önska låtar till folk som låg på sjukhus. Jag har fortfarande signaturmelodin i huvudet.

Herregud min skapare, hur gammal är jag egentligen??

Sune Mangs som Fantomens brorsa

Dagens goda gärning?

Sedan trängselskatten infördes i Stockholm ser man ovanligt många bilar med smutsiga registreringsskyltar.

Och en morbid sida hos mig tycker att det vore väldigt kul att göra något åt det.

Tänk dig att du sitter i kö vid rödljus i din smutsiga bil med oläsbara skyltar. Plötsligt dyker det upp en hel svärm småscouter med hinkar och gummiskrapor bland bilarna och en särskilt rar liten välkammad pojkscout sluter upp framför just din bil. Med ett varm leende tvättar han blixtsnabbt rent din skylt och innan du hinner blinka, har han sprungit runt bilen och tvättat den bakre skylten också. Precis när du vevar ner rutan för att skrika åt ungjäveln att sluta, sticker han in huvudet i bilen och kvittrar
- "Varsågod, dagens goda gärning! Ha en trevlig dag!"


Och just då blir det grönt och du måste åka. I backspegeln ser du den väne gossen vinka farväl. Ditt inre är i uppror. Du åker vidare mot vägtullen med skinande rena plåtar. Klick, klick, säger vägkameran.

Det här tycker jag av någon anledning är ett väldigt roligt scenario.

Ordakrobatik.

Ett par branschkompisar till mig var en gång uppe på en tv-kanal för att sälja in en programidé som de trodde väldigt mycket på.

Programchefen tittade, lyssnade, nickade, hummade, bläddrade i programförslaget och sa sedan:

-"Ja, tjejer. Det har är en idé som är ganska bra, men inte tillräckligt bra. Jag skulle vilja kategorisa den som en "Nice to have, nice to see". Men vi letar efter program som är "Must have, must see". Förstår ni mig?"

These are powerful words!

Ett ord att reta sig på.

Bebbe.

-"Vad roligt att du är gravid. När kommer bebben?"
-"Åh, vad kul, har ni fått en bebbe?"

Bebbe. Jag tycker så otroligt illa om detta larviga lilla ord. Fråga mig inte varför.

Babyn, bäbisen, barnet, ungjäveln. Allt är bättre än "bebben".

Ingen bebbe. Utan en rar baby.

Sista viljor.

Min kompis Chribs hörde av sig och berättade att han vill ha rotmos i sin dödsannons. För det tycker han är gott.

På min gravsten ska det stå Tillverkningsdag (födelsedatum) och Bästföredag (dödsdag), för jag har alltid varit petig med sådant.

OBS!
Tillägg lite senare: Den konsternerade släktingen som kommenterat har förstås rätt; tillverkningsdag är ju inte samma sak som födelsedatum. Dumt tänkt. Det kanske kan stå Releasedatum, då. Och dödsdagen får vara Dagen man åkte ut från Listan.

Hedonisten i Knutby.

Den här dödsannonsen väcker min nyfikenhet. Gick Bosse samma öde till mötes som kung Adolf Fredrik, som åt ihjäl sig på semlor eller var han bara en livsnjutare som råkade gilla semlor väldigt mycket? Han kanske var konditor?

Han kom från Knutby. Var han en han aktiv medlem i pingstförsamlingen så kanske inte döden var så mycket att vara orolig för. När man dör får man ju komma hem till gud.

Så den här dödsannonsen kanske helt enkelt är ett glädjebesked; en glad semleälskande man i sina bästa år har fått komma hem.

Boogity boogity shoo!

Middagstipset 1.

Mums, soppa som är så gott.

Kuckeliku...

Topplock AB.

Ibland räcker det inte att bara lösa de akuta problem som uppstår. Nej, i vissa fall känns det som om det också måste till en ordentlig konsekvensanalys och efter det bestraffning.

Här är läget: Vi har avtalat med en fotograf att han ska jobba med oss en hel säsong. Vi litar på det. Plötsligt hör han av sig och säger att han tagit ett annat jobb. Ett annat jobb...? Du var ju med oss...?

Han kan i sin oerhörda nåd hjälpa oss med ett jobb till, men sedan drar han vidare till grönare hagar. Vår deal spolar han ner i toaletten.

Vi tvingas acceptera detta och vi lägger genast all energi på att hitta en ny fotograf. Och sedan är det bra med det. Vi går vidare, vi klarar oss utan den där jävla fotografen som valde att lämna oss i sticket. "Lika bra att han drog, han var ändå gnällig och tjatig. Och dåliga bilder tog han".

Men jag känner inte att det räcker med att lösa problemet och gå vidare. Jag vill söka upp honom och ge honom smisk. Han är en svikare och han är illojal. Måste inte sådant få konsekvenser? Ska han bara gå vidare och jobba på som vanligt?

Ja, det ska han, för så jobbar vi i vår bransch. Vi fostrar små divor genom att aldrig våga tala om för folk vad vi verkligen tycker.

Så nu funderar jag på att skicka hundbajs i ett anonymt kuvert till den här killen. Det ska nog lära honom!

Så har jag det i min bransch. Hur har du det i din bransch?

Melodifestivalen.

Förra veckan var min slutsats att Petra Mede borde ha ägnat mer tid åt att plugga manus än att byta kläder stup i kvarten. Den här veckan bytte hon inte kläder en enda gång och glodde lika mycket i sina manuskort i alla fall. Så där hade jag fel, det var tydligen inte tiden som var haken.

Den här veckan konstaterar jag det som alla andra redan upptäckt, nämligen att reglerna inte är riktigt kloka. Och är man till på köpet lite halvfull framför teven, vilket jag antar att de flesta är, då fattar man I.N.G.E.N.T.I.N.G!

Vilka gick vidare, vilka åkte ut?

Svar till "Pissförvirrad Våg".

Frysruta.

Det är svårt att flyta med strömmen om det är stopp i röret.

Jag tror jag har kommit på varför jag går på sådant lågt varv så här års. Det handlar inte om mörkret som alla tjatar om. Jag gillar mörker och korta dagar. Tvärtom, känner jag mig alltid lite stressad när ljuset börjar återvända, för då ser man plötsligt hur skamfilat allt är; man själv och det man äger och bor i. Dammigt, repigt, glåmigt.

Nej, jag tror det handlar om att naturen befinner sig i ett vaccum. Det finns inget att hänga upp sig på, ingen energi att hämta någonstans. Allt står stilla. Det fryser inte, det tinar inte. Ingen sol, ingen snö, inget regn. Det faller inga löv, det spirar inga knoppar. Det blåser inte. Det susar inte i säven. Det porlar inte i dikena. Fåglarna sjunger inte. Allt är stilla och grått.

Det händer tammefan ingenting när man sticker ut näsan. Det är stendött!

Tänk om det kunde blåsa in en rejäl snöstorm, eller för all del bara blåsa pyttelite, så att grenarna rör sig på träden. Det räcker. Bara något litet tecken på att naturen inte är helt katatonisk. Någon signal som får en att känna att man lever och är delaktig i allt det där som ligger och slumrar därute.

Jag öppnar mitt fönster och ropar som matadoren i Tjuren Ferdinand
-"Kom igen, Naturen! Stånga mig, sparka mig, GÖR nånting....."

Men Naturen bara sitter där under sin himla korkek och glor.

Dagens engelska ord: Hoax*

Jaha, så var mötet Letterman vs. Phoenix borttaget från Youtube. Så ni som inte hann se det får skylla er själva. Eller leta någon annanstans.

För övrigt spekuleras det mycket idag om att hela grejen är fejk. Att JP helt enkelt spelar rollen som skådisen som får ett sammanbrott, låter skägget växa och slutar filma och istället satsar på en ytterst tveksam hiphop-karriär. Att han bara driver med oss i nån konstig mänsklig installation/performance, och att allt dokumenteras på film av hans svåger Casey Affleck.

Så om det längre fram visar sig att hans besynnerliga beteende hos Letterman härom dagen, var ett skämt och en långnäsa åt oss alla, kommer jag att säga "det visste jag väl". Jag kommer helt att förneka att jag gick på det.

Men fram tills dess tror jag stenhårt på att Joaquin Phoenix håller på att bryta ihop.

*Hoax; en bluff som blivit så vida spridd att den blivit en myt.

Fler som saknar energi så här års.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag kollar på det här rykande färska klippet från The Late Show med David Letterman igår, onsdag.
Joaquin Phoenix, den fantastiske skådisen, som visst ska sluta filma och istället bli hiphoppare, har inte en av sina bästa dagar.

Men det har, tråkigt nog för Joaquin, David Letterman.

Pop i februaripuppan.

Få se nu, onsdagkväll.... Nyss hemkommen från en dag i saltgruvan. Tvn är påslagen. Om några timmar tappar jag upp ett bad, sedan går jag och drar nåt gammalt över mig.

Men först, någonting lite extra! Det är ju ändå piglördag.... En rejäl tunna popcorn, kanske! Opp & poppa!

"Tjoflöjt"

Nöjd i en puppa.

Det händer inte mycket i mitt liv just nu. Jag går till jobbet på morgnarna och där stannar jag hela dagen och lite till.

Jag arbetar med ett projekt, där jag hela tiden skickar ut människor på spännande uppdrag i stora, vida världen. Långa resor till främmande, exotiska platser. Och jag är inte ett dugg avis, utan tvärtom lättad över att inte behöva följa med. Jag vinkar av mina kollegor och stannar vid min desk. Det räcker så bra, så bra.

Och när arbetsdagen är slut åker jag hem och sätter mig framför tvn. Sedan sitter jag och hänger lite framför datorn, sedan tar jag ett bad och efter det går jag och lägger mig.

Och sedan är det morgon igen.

Och så håller det på. Det är inte roligt, men det är definitivt inte tråkigt heller. Det är helt enkelt februari.

Vem i hela världen kan man lita på?

Nu rasar förtroendet för bransch efter bransch. Att polisen inte bara är rasistisk utan också totalt omdömeslös, var väl ingen nyhet. Det har väl annars de senaste dagarnas inte så smickrande nyheter om poliser, i och utanför tjänsten, bevisat.

Men nu håller jag tyvärr även på att tappa förtroendet för Sveriges diplomatkår. Efter att ha sett SVT:s Diplomaterna, får man intrycket att de är okultiverade och plumpa, illa klädda, jävligt dåliga på engelska, omdömeslösa och grälsjuka. Och väldigt överlägsna mot namibier.

Ambassadrådet Klas Ljungberg har lite kul.

Nu händer det grejor.

Lördagen den 7 mars måste alla pallra sig till Berns. Då kommer Billy Paul dit. För första gången i Sverige. Detta är stort, mycket stort.

Tittgodis.

Ok, söndagkväll kl 21.00 i tv-fåtöljen. Ett smörgåsbord av filmmöjligheter.

Ska jag välja The Break-Up med Vince Vaughn och Jennifer Aniston i TV3? Det var visst under inspelningen av den här filmen som de blev kära i varandra.
Eller vad sägs om en av åttahundra Beck-rullar i TV4, Flickan i jordkällaren.
Annars Collateral med Tom Cruise i TV4 Plus.
Eller varför inte Svindlarna på Showtime med Anjelica Huston och min favorit John Cusak.
TV4 Film bullar upp med en riktig snyftare, Vid din sida med Ed Harris (snygg!), Julia Roberts och den tappra cancersjuka Susan Sarandon.
Och på TCM, en klassiker, Kellys Hjältar med Clintan och Donald Sutherland.

Så många val, så lite tid. Det här är omöjligt för en stackars Våg.

Nej, jag stannar framför radion istället. Jag ringer till Favorit 103.9 och önskar Words don´t come easy med Modern Talking. Nej, förresten, kanske Lemon Tree med Fools garden?
Eller rent av Tie a yellow ribbon med Tony Orlando & Dawn.....?

Musik för vuxna öron.

Örongodis.

Idag hittade jag en ny radiokanal. Favorit 103.9 Södertälje, heter den. Eller 100.3 i Stockholm. Och det är en kanal som är rätt in i min vedbod, det vill jag lova. Goa goa låtar från förr och "bara det bästa från idag". Vilken jävla tur att de inte spelar det sämsta från idag, det hade jag inte uppskattat.

Men något jag verkligen uppskattar är kanalens devis; "Musik för vuxna öron". Åh, det snackar direkt till mig.

Jag måste ta reda på om man får önska musik i Favorit 103.9. I så fall ska jag önska "Seasons in the sun" med Terry Jacks eller "Det vackraste" med Cecilia Wennersten. Det är musik för vuxna öron, det.

"Goodbye my friend, it's hard to die, when all the birds are singing in the sky..."

Franska kvarter.

För ett tag sedan slog den österrikiska krogen Saltzers på John Ericssons gata igen och ett fransk bageri, Petite France, flyttade in. Auf wiedersehen Österreich, bonjour France!

Sedan dess har mina kvarter ändrat karaktär, i alla fall på helgmorgnarna. Vi på nedre Kungsholmen har nämligen lagt oss till med franska frukost- och brödvanor och det är faktiskt riktigt trevligt.

Men som alltid i Stockholm, när snacket börjar gå om ett ställe, blir allt så himla hysteriskt. Och Petite France är förstås inget undantag. Redan kl 8.30 på lördagmorgonen är det kö ut på gatan. Där står vi alldeles yrvakna, några av oss fortfarande i pyjamasar med täckjacka ovanpå och plirar på varandra i väntan på att få beställa våra frukostpaket eller croissanter aux amandes eller vad det kan vara. Och så känner vi oss så himla franska allihopa.

I morse såg jag t o m en kille ta sin baguette under armen och gå ut på gatan och tända en cigarrett. Det kändes lite överdrivet. Cigg och baguette under armen... Herregud, vem trodde han att han var? Serge Gainsbourg?

Tuffa tider.

Omväxling.

Nämen om man skulle ta och byta bransch...! Eller åtminstone frisyr...

Petimetrigt.

Jag vet att det är larvigt att haka upp sig på detaljer, men just nu sitter jag i alla fall och undrar vad en av killarna i TV4s serie Advokaterna menade med uttalandet:

-"Jag har en ganska skarp skiljegräns mellan jobb och det jag håller på med".

Order in the court, please!

Smycket!

Tänk att man kan bli så glad över att ens bil går igenom besiktningen utan anmärkningar. En 23 år gammal strävsam tysketös, som inte bara svischade igenom besiktningen som vore hon född igår, utan dessutom fick en massa beröm.

-"Det här smycket ska du vara rädd om", sa farbror Bildoktorn, "det är hon värd. Inte ett fel så långt ögat når."

Duktiga, duktiga bilen.

Wroom...

Kom och ta oss om ni ka... vill.

I morse låg jag i halvdvala och lyssnade på P1. Ibland var jag vaken, ibland domnade jag bort. Det var en intervju med försvarsministern om de nya nedskärningarna inom försvaret och eftersom jag bara lyssnade då och då, hörde jag inte hela inslaget. Men jag vaknade till vid något tillfälle av att minister Tolgfors sa att han var mycket nöjd med det nya besparingsförslaget och att man istället för allmän värnplikt, skulle satsa krutet på Hemvärnet...

Hemvärnet? Ett gäng skjutglada gubbstruttar i stickiga vadmalsuniformer. Åsa-Nisse och Klabbarparn? Hörde jag rätt eller drömde jag?

-"Freeze, motherfuckers..."