Lustmord.

Hjälp, jag har just hört bandet Nova massakrera Killing me softly i Dansbandskampen. Vilken gräslig version, vilket fruuuuuuktansvärt vibrato hon har, hon vokalissan.

Och så det där alldeles egna språket; dansbandsengelskan. Ungefär som när man var liten och sjöng hittepåspråk med nån sorts amerikansk låtsasbrytning. Fast på riktigt. Det går inte att beskriva, det måste höras.

Men ändå, visst funkar det. Nog rullar folk ihop ryan hemma framför tvn. Nog dansas det och gungas med hemma i stugorna. Inte i min dock, för jag är ensam hemma med silverfiskarna. Och de är usla på styrdans.