Mission completed.

Minns någon Colleen från Elmhurst, Illinois? Världens mest miserabla bloggare som jag skrev om förra månaden?

Sedan jag skrev mitt inlägg har det i princip varit stendött på hennes blogg och jag har börjat oroa mig för att nåt har hänt. Tänk om hon tagit livet av sig? Tänk om hon helt enkelt inte orkade leva efter att hon upptäckt och översatt mitt halvtaskiga inlägg om henne?

Jag har sett framför mig hur hon suttit knalldöd hemma i sin favoritfåtölj och sakta mumifierats i den stilla höstbrisen, som drar in genom ett halvöppet fönster. Kanske att nån skulle hitta henne om några år, när myndigheterna bröt sig in för att grannarna klagade över att ingen tog in posten. Och allt skulle vara mitt fel! Detta har plågat mig.

Men jag har goda nyheter! Colleen lever! Och hon bloggar. Hon har fått livsgnistan åter, därför att hon upptäckt att det finns människor som läser henne.

Och några av dem finns t o m på andra sidan det stora havet. In Sweden. Detta gör Colleen glad. Hon citerar Kattis, som skrev en historiskt förnumstig kommentar på hennes blogg, som i princip sa "pull your self together, woman" och det funkade. Man måste tydligen vara sträng mot Colleen.

Så nu är hon glad igen. En applåd för oss och framför allt för Kattis, som fick Colleen på fötter igen. Slutet gott, allting gott.