söndag 2 november 2008

Livet i glesbygd.

Jag har tillbringat fyra stärkande dagar på Fårö. Där firar man inte Halloween. När vi vinglade in på ICA för att köpa en pumpa att holka ur, möttes vi av ett fnys. På Fårö är det Alla helgons dag, no more no less.

Inte mig emot. Jag är som en gammal taliban när det gäller helger och tycker precis som fåröborna att det räcker så bra med Allahelgona, som faktiskt är en av våra finaste helger, då vi tänder ljus och tänker extra mycket på dom som inte är med oss längre. Hela den här monstergrejen känns en aning ansträngd.

Och varför är det ingen som reagerar på att Halloween bara är copy paste på påsken? En massa utklädda ungar som springer runt och knackar dörr och tigger godis. Räcker det inte med en gång om året?

Nåja, tillbaka till Fårö. Ingen Halloween alltså och ingen pumpa att köpa i affären. Och ingen sockerfri saft.
- "Sånt dricker inte vi fåröbor", som herr Icander uttryckte saken och fick mig att känna mig som den puckade nollåtta jag är.

Ingen Fun Light, men däremot en herrans massa får som sjunger på sista versen. De går där och betar i det svidande vackra landskapet och har ingen aning om att deras dagar är räknade. Fårslakten pågår för fullt.

Och på ICA är det halva priset på haloumi, bresaola och lite annat skit som är kvar sedan sommaren och som fåröborna inte äter.

Inga kommentarer: