måndag 3 november 2008

4th of Whatever.

Det var inte så himla många år sedan vi inte firade Halloween i Sverige överhuvud taget. Vi visste knappt vad det var. Nu för tiden tror alla under tjugo att denna tradition är lika gammal som midvinterblot och Hedenhös.

Själv hade jag en bra bit upp i vuxen ålder en mycket luddig uppfattning om det där. Jag hade fattat att man skar ut skojiga mönster i pumpor och gjorde lyktor av dem, för det hade jag nämligen sett att de gjorde i Snobben. Men varför och när hade jag ingen aning om.

Känn på den här helt sanna historien, så fattar ni vidden av min okunskap:

Det var en sommar någon gång i början av åttiotalet. Under den här perioden hängde jag mycket med en tjej som hette Katherine. Hon var amerikanska och hennes pappa jobbade på ambassaden.

The 4th of July det här året var jag bjuden på mottagning på amerikanska ambassaden och jag tänkte att jag skulle ta med mig något till Kathys föräldrar. Blommor kändes för simpelt, jag ville vara lite mer påhittig. Och det var i det här skedet som min överhettade och oinformerade hjärna gjorde det fatala misstaget att få för sig att urholkade pumpor var en nationaldagsgrej.

Jag stegade alltså iväg till affären för att inhandla pumpa, men någon sådan stod inte att finna. Däremot hittade jag en stor, fin vattenmelon som jag tog hem och holkade ur enligt konstens alla regler. Jag skar ut ögon och mun på den och satte ett värmeljus i. Jag var mycket nöjd med min present, den perfekta 4th of July-gåvan.

Sedan gjorde jag mig lite fin, tog min vattenmelon och begav mig till residenset i diplomatstaden. Jag blev insläppt av en maid i svart klänning och vitt förkläde och kom in i den stora entréhallen, där Kathys föräldrar tog emot.

Ljuset flämtade så vackert där inne i vattenmelonen, när jag räckte över min gåva till mamma Polly. The rest is history.

De skrattade i en halvtimme. Och under hela mottagningen kom det fram människor och undrade om det var jag som var jubelidioten som hade kommit med halloweenmelon på nationaldagen.


I morgon är det inte fjärde juli utan fjärde november. Och då går amerikanarna till val.

Och den här gången ska det blir rätt. Jag går till affären och köper en pumpa. Och så holkar jag ur den och ställer in ett värmeljus för Barack Hussein Obama.

Heja heja!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att din vattenmelon var en ljuvlig present. Så det så!

Ank sa...

Tack snälla. Det tycker faktiskt jag också - och så är det ju alltid trevligt att få bjussa på ett skratt. Det gjorde jag så gärna!

Anonym sa...

Jag var på vippen att skriva "jag orkar inte, du är så rolig" som en trött facebook-kommentar. Sanningen är: jag orkar, du är så rolig, jag vill bara läsa mer.
Fin present dessutom!

Anonym sa...

/hörnet btw