Droppoppendripppådroppopoppendrapppå...

Det borde vara lag på att alla svenskar skulle få bära hem sitt eget vatten, minst två veckor varje år. Det skulle alltså inte komma något vatten ur kranen under den tiden, utan man skulle få ta sig till olika tappställen och släpa hem sitt vatten därifrån. Det skulle ge lite perspektiv på grejorna. För jösses, vad vi slösar med vatten i det här landet. Helt oreflekterat.

I mitt lilla pörte i skärgården har jag inte rinnande vatten. Jag bär färskvatten i 25-litersdunkar. Över stock och sten, upp och ner för trappor och över däck. Det är ett helvetes kånkande, helt enkelt. En 25 liters-dunk vatten väger som 50 kg bly, jag lovar.

Och har man gjort det ett tag, blir vatten hårdvaluta och man blir också medveten om hur mycket vatten man faktiskt förbrukar. Varenda liten cl blir viktig.

T ex kan man spara vattnet man kokat sockerärtor i till disken. Och vattnet man tvättat sig i på kvällskvisten åker rakt ner i lavendelkrukan. Se där några små husmorstips i all enkelhet.

Och så plötsligt i helgen, började det regna. Och inte måttligt heller. Det första dygnet tänkte jag mig inte för, utan lät bara regnet falla. Men igår vaknade jag plötsligt till liv och insåg vad jag höll på att gå miste om. Och inte hade jag någon regntunna heller. Jag sprang som en galning i ösregnet och placerade ut bunkar, hinkar, baljor och kastruller överallt.

Här kom det ju manna från himlen. Sötvatten alldeles gratis. En gåva från ovan, som inte behöver kånkas i dunkar. Bara rätt ner i idyllen, redo att fångas upp, fritt att disponera.

Tänk att bli så glad över vatten. Bara vanligt vatten.