I helgen hörde jag en tjej berätta en historia om sin egen klantighet. Hon hade varit ute i skogen och plockat svamp i nya stövlar och glömt att ta bort det där snöret, som håller ihop stövelparen i affären.
Hon hade inte märkt det förrän någon hade sagt till henne när hon kom hem. Och vi alla som hörde hennes berättelse skrattade och gonade oss åt en rolig historia. Vilken crazy tjej, va?
Men jag tror att hon ljög. Det är fan i mig omöjligt att gå över stock och sten med det där snöret kvar. Jag tror hon försökte plocka poäng. Hon offrade sanningen på skojsighetens altare.
Och jag höll god min, för hon ville ju bara vara lite underhållande. Hon hade gott uppsåt, så hon är förlåten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar