Den rara svampen.

Härom dagen sprang jag in i ett alldeles fantastiskt karljohan-stim mitt ute i storskogen söder om stan. Karljohan är den perfekta svampen. Så vacker, bullig och fin, fast och stadig. Och otroligt rolig att plocka.

Jag blev så överförtjust och tagen över hur perfekta svamparna var, att jag inte kunde låta bli att pussa på dem. Ja, det låter nog inte klokt, men så var det i alla fall; jag pussade de mest perfekta exemplaren på hatten innan jag lade ner dom i korgen.

Och det var i samma sekund som jag smällde av en dubbelpuss på en liten knubbig rackare utan tillstymmelse till maskangrepp, som jag kände mig iakttagen, tittade upp och mötte den häpna blicken hos en vilt främmande man.

Eftersom han bar på en stor korg var han väl ute i samma ärende som jag och nu stod han alltså framför mig och såg hur jag pussade på soppen.

Jag frös i steget, fortfarande med svampen i handen och glodde på mannen. Han glodde tillbaka.

- Den var så fin, så jag kunde inte låta bli, sa jag till slut.
- Jaha, det finns ju många sätt att visa att man gillar svamp, sa mannen.

Och så skildes vi och gick åt varsitt håll.