Jo, tänk för att jag kom iväg till fjällen. Fyra timmar försenat lyfte planet från Bromma i snöstorm. Och landade tryggt i ett svinkallt Östersund en timme senare. Av mr Clooney inte en skymt. Han satt visst i Brunflo och käkade sushi.
Och vi styrde upp mot vår lilla fäbod, där vi korkade upp skumpan vid ettsnåret på natten. De kära gamla vännerna och jag. Och ute knäppte kylan i knutarna.
Och vi styrde upp mot vår lilla fäbod, där vi korkade upp skumpan vid ettsnåret på natten. De kära gamla vännerna och jag. Och ute knäppte kylan i knutarna.
På mornarna klev vi ur våra renskinnssovsäckar i gryningen, satte på oss elastabyxor och anorakar och drog åt grenremmen riktigt ordentligt. Sedan tog vi hundspannet ner till Undersåker för att köpa renklämma och mylta.
Raskt hem igen för att inta en stärkande grötfrukost framför vedspisen. Och sedan ut på fjället med anorakfickan fylld med apelsiner och schweizernöt. Minst ett par mil om dagen blev det, i ospårad terräng på kalfjället. Eller i äggställning nerför Åreskutan.
Och så avslutades dagarna med toddy framför brasan. Och givetvis Pjäxdans. Allt medan kvicksilvret sjönk och sjönk.
Men av George Clooney såg vi förstås inte en skymt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar