Och folk var uppklädda och glada. Unga och gamla om vartannat. Herrar i kostym, damer i glittertoppar. Inneskor och lukta gott. Drink innan. Redo för en helkväll.
Skratt, dånande applåder, allsång och stående ovationer. Och Babsan var ute och röjde bland gubbarna i bänkraderna och till och med dom visade gott humör. En drömpublik, helt enkelt.
Efteråt glada och uppspelta kommentarer i kön till garderoben. Folk var verkligen där för att ha roligt.
Och de var välvilligt inställda från början till slut. Inget sitta och hålla igen för att verka märkvärdiga. Inget drälla in i skitiga jeans och gympaskor. Inget typiskt stockholmsbeteende, med andra ord.
Istället partykväll fullt ut, utan reservationer. Jag blir upprymd av sånt. Nästan rörd, på ett larvigt vis.
3 kommentarer:
Jag har en förkärlek för att lämna stockholm, för olika shower/föreställningar. Även om samma utbud finns här, så går stämningen inte riktigt att jämföra. Härnäst funderar jag på att Se Mia Skäringer i Gävle istället för på Södra Teatern (som är närmare mina hoods).
dock får man akta sig för att ta det provinsiella FÖR långt. desperationen efter äkthet och no-fuzz-mentalitet FÅR inte ta sådana former att man börjar söka sig till lokalrevyer i krans-kommuner. minnet efter en sådan svider fortfarande, drygt 30 år senare. beware...
dock får man akta sig för att ta det provinsiella FÖR långt. desperationen efter äkthet och no-fuzz-mentalitet FÅR inte ta sådana former att man börjar söka sig till lokalrevyer i krans-kommuner. minnet efter en sådan svider fortfarande, drygt 30 år senare. beware...
å det var ju jag, som denna tidiga morgon är lite för snabb på tangenterna.
Skicka en kommentar