Jag tänker lite på försäljarna som säljer frukt och blommor på Hötorget. Jag handlar där varje vecka, framför allt blommor, och många av killarna är jättegulliga - men fruktansvärt jobbiga.
I ur och skur står de där och ropar sitt "halvapris..halvapris..." och "hallå damen, kom här, vad vill du ha, vad vill du ha...?" Och jag får lust att fräsa att "inte fan vet jag vad jag vill ha, om jag inte får titta i lugn och ro."
För de måste ju vid det här laget ha noterat att vi trista, inåtvända svenskar h a t a r att inte få kolla och klämma på grejorna i vår egen takt. Att vi inte köper vare sig blommor eller frukt, bara för att någon kör upp grejorna med våld i ansiktet på oss.
Och att någon borde tala om detta för dem, om de nu inte märker det själva...
Jag vet, det finns värre grejor. Tänk Haiti. Men man kan väl få klaga lite ändå.
5 kommentarer:
vad är meningen med att blogga om man inte får klaga? vad är meningen med att LEVA om man inte får klaga? bitching is my raîson d'être (åååhhh, varje gång jag får använda det uttrycket går det en härlig rysning genom hela kroppen). well, det är väl inte riktigt sant att jag lever för att klaga, men jag har med åren blivit så pass klok att jag klagar KONSTRUKTIVT, dvs jag klagar och sen släpper jag det, men det är klart, det är inte lätt att släppa när man konfronteras med det varje dag... kanske en liten uppsträckning vore på sin plats, "hörrödu, LÄGG AV att sticka en purjo i fejjan på mig varje dag, så KANSKE jag ska handla hos dig". Prova, vad är det värsta som kan hända.... :)
En klagovisa piggar upp! Även jag är vän av kverulerandet..och vad gäller den där utåtriktade uppstressande stilen på Hötorget så kan jag bara stämma upp i samma kör...för precis som du säger - det är verkligen så långt ifrån den försiktige svenskens läggning..jag stålsätter mig och med flit blir det ingen affär om de är alltför påflugna (vilket de ju är)..jag får också alltid känslan av att de tänker just "din stela, sura, trista kärring - spänn aaaaav lite" när man med raska steg passerar utan att ens titta upp!
Men 20-pack rosor för 69 kr kan jag bara inte motstå!
Sussi
Egentligen, e-g-e-n-t-l-i-g-e-n, så blir jag ofrivillligt smickrad, faller för deras leende och hälsningsfraser, men då måste man kommma ihåg att jag är en synnerligen jag-svag person, men uttalad och tydlig lousy självkänsla. Mitt intellekt vet bättre, men känslomässigt åker jag dit varje gång. Det är därför jag inte bor i Stockholm, för då hade jag bränt alla mina pengar på söta vindruvor och dagsgamla auberginer.
Nej Kajsa, det är faktiskt helt omöjligt att bli smickrad av deras nötande. Inte ens en uttråkad tös från Bjäre kan gå på det. Det är som om du skulle bli smickrad av att en telefonförsäljare ringer JUST DIG sent på kvällen för att kränga på dig en årsförbrukning av underbrallor.
För det finns inget personligt i det över huvud taget, det märker man de gånger man stannar till för att faktiskt göra affärer med dom.
Då möts du av stor irritation över att man inte bestämmer sig på en nanosekund och inte väljer de slokande kvistar de själva presenterar. Utan KRÅNGLAR.
Och så blir de sura och suckar om man ber dom att slå in blommorna ordentligt när det är 15 minusgrader ute. Det har de inte heller tid med.
Jag håller med Sussi (som vanligt), jag känner hela tiden att de tycker att vi är snåla, omständiga, sega idioter som borde slappna av...
Jag lovar dig, Kajsa, nothing flattering about it, what so ever...
Herregud ..., !! Här sitter jag & undrar över livet ?? ( Har flyttat till landet for long time ago )& undrar ibland vaffö, vaffö, då., ?? , men det är skönt att bli påmind .... Bröder & systrar flytta ut från "skiten i stan " det berikar & befriar !!!!
Halleluja !!!
( Fortsätt med din blogg så länge du orkar ! ..., den tillför !!
Skicka en kommentar