onsdag 3 februari 2010

Ett kungarike av tyg.

Imorse höll jag på att krocka med Stefan Persson på Drottninggatan. Hennes&Mauritz-Stefan, alltså. Han var rasande flott i mörkblå paletå och blanka skor. Och han gick där på gågatan med ett H&M på vänster sida och ett annat på höger. Hans butiker.

I princip kan han vandra gatan fram i nästan varenda stad som finns på norra halvklotet och passera ett H&M och tänka att "det här äger jag".

Undrar om han gör det?

Överöveröveröverallt nästan...

4 kommentarer:

Chrillo sa...

Och han kan fortsätta och vanka på Drottninggatan och tänka "det här äger jag" även då han passerat sina butiker för han innehar ju i stort sett varenda fastighet där nere. Inklusive Åhlénshuset om jag inte minns fel.
Själv brukar jag tänka om det mesta: "det här äger jag inte heller" och det är oftast sant.
Tänk så bekymmersfritt...

Kajsa sa...

hahahah... "det här äger jag inte heller" så j-a bra! ju fler prylar man har, desto jobbigare. ting tynger, en gammal kommi-slogan som funkar än idag.

Ank sa...

Ja, väldigt kul Chrillo. Och du har ju rätt, tänk så bekymmersfritt. I min vacklande frilanstillvaro hävdar jag faktiskt, helt utan att vara bitter, att "ju mindre jag äger, desto mindre kan man ta ifrån mig". Kan låta som en efterkonstruktion när vännerna har rusat ifrån en på karriärstegen och rent materiellt, men jag menar verkligen det.

Och Stefan Persson har jag faktiskt träffat och det är en trevlig person. Att han t e x köper upp stora arealer mark i närheten av sitt sommarställe på Värmdö, som han sedan bara låter vara ifred för att han inte vill ha mer exploatering av trakten, gynnar inte bara honom utan alla som bor där. Och sånt kan man bara göra om man är svinaktigt rik.

Kajsa sa...

svinaktigt rik, det är det man ska vara. ekonomiskt oberoende så man bara kan glida omkring och göra good deeds. lång väg kvar känner jag, här gäller det att affirmera....