Skammens altare.

Alltså, Tiger Woods presskonferens igår. Ensam på ett podium. Framför honom rader av allvarliga, stränga vänner och journalister. Som tar det Tiger säger på s t ö r s t a allvar. Som ser ut att tycka att "det här var sannerligen på tiden, Tiger". Mamma Woods sitter längst fram.

Där står pojkstackarn med gråten i halsen. Han nästan storknar av förödmjukelse, men lik förbannat står han där och ber hela världen om ursäkt.
-"Jag tyckte jag var värd det", säger han. "Jag trodde att det var ok, bara för att jag var förmögen och känd. Och chanserna saknades inte...."

Och så berättar han att han vill att det ska bli bra mellan honom och Elin och att han tänker fortsätta att gå i terapi och behandling. Vidare tänker han söka tröst och stöd i buddismen, för att återfinna balansen i livet.

Och så avslutar han allt med att be alla människor (d v s även mig) därute om hjälp.
-"Snälla, försök att hitta rum i era hjärtan så att ni en dag återigen kan tro på mig", säger han och så går han ner i publiken och kramar sin mamma länge, länge, länge.

Men snälla nån! Det här har ju helt och hållet tappat proportionerna.

Vad är det karln har gjort egentligen? Mördat? Kört in ett flygplan i ett höghus? Snott pengar från fattiga? Nej, han har pippat runt med en massa lycksökerskor och lyxfnask. Sånt som män med makt har ägnat sig åt i århundranden. Medan en tapper hustru har stått i marginalen och tittat på. Skillnaden är bara att den här gången höll inte frun käften.

Detta är bland det värsta jag har sett i den här vägen. Och då har jag ändå sett både Bill Clinton och David Letterman. Det är så djupt förödmjukande. Så totalt onödigt. Så fånigt och pinsamt.

Och väldigt privat. Min åsikt är fortfarande att den här grejen borde han lösa med sin fru, inte med mig.

Där ser man vad lite sponsortryck kan tvinga människor att göra.

Om ni orkar, här har ni hela bekännelsen ord för ord, på Tigers egen hemsida. Här snackar vi korskrypande på mycket hög nivå.