Grattis i efterskott, din gamla bofink.

Med tanke på att min pappa fyllde år igår och att jag har fågeltema den här veckan, tänkte jag be att få reprisera följande lilla historia:

Det är någonting med min pappa och ljud. Han är väldigt, väldigt ljudkänslig. Överkänslig är nog ordet jag far efter.

Jag minns en period för många år sedan, när han gnällde över att småfåglar klampade omkring i stuprännan ovanför hans sovrumsfönster och åstadkom obehagliga ljud som han inte stod ut med. De små klorna mot plåten lät i pappas öron som naglar som dras över en griffeltavla. Hans nattsömn rubbades och även så hans eftermiddagslur. Han var mycket irriterad.

Men rådig karl reder sig ju som bekant själv och en dag när jag kom hemcyklande, stod pappa uppflugen på en stege och höll på med nåt i stuprännan.
-"Vad gör du?", sa jag.
-"Det här ska nog lära dom små rackarna", sa pappa.

Pappa hade helt enkelt tagit gulsåpa och brett ut i tjocka lager i stuprännan för att lindra ljudet av små knirkande talgoxefötter. Och det funkade. Fåglarna halkade runt en stund tills de tröttnade och flög sin kos. Ljudet försvann och problemet var löst. Ett genidrag.

Det var bara det att under flera månader kom det såpbubblor ur stuprännan varje gång det regnade.

Blubb, blubb...