Kl. 17.35. Jag kliver på 69:an vid Norrmalmstorg. Bussen är knökfull, inget säte ledigt, folk står i gången. Jag tränger mig in.
Men vänta, vad är det som känns så underligt? Det är något som inte står rätt till. Vad är det för fel?
Då plötsligt går det upp för mig varför det känns konstigt. Det är absolut dödstyst på bussen, fast den är fullsatt. Det enda som hörs är det stilla svischandet av tjogtals med händer som talar teckenspråk.
Gänget från Manilla-skolan är på väg hem efter en dag i gruvan.
En alldeles sällsam, speciell och nästan overklig upplevelse. Mitt i rusningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar