Intressant kväll blev det. Det var orkanen Gustav och republikanernas konvent och tonårsgraviditeter i en salig röra. Och allt i ett oerhört överhettat tonläge.
Rapporterna från New Orleans rullade in och det var evakueringsköer och människor som kämpade förtvivlat med sandsäckar och grävskopor för att säkra olika vallar mot havet - och detta samtidigt som orkanen hela tiden minskade i styrka. Men det var inget som basunerades ut i några högljudda rapporter, utan det fick man läsa sig till i grafiken om man var alert.
Och gång på gång visades ett bildcollage där reportrar stod dubbelvikta och vrålade, samtidigt som de höll på att blåsa sjön eller få bilar och trafikljus i huvudet. Men tittade man noga på detta inslag, visade det sig vara bilder från tidigare stormar, inte Gustav.
Kalla mig lumpen, men jag uppfattade absolut en illa dold besvikelse över att den där jädra orkanen inte fortsatte att vara en 4:a, på väg mot en 5:a utan höll på att mesa sig i kategori 2, sjunkande mot en 1:a - vilket i orkansammanhang antagligen är att betrakta som en ljummen vårbris.
Här hade de laddat med eye witness news och direktsända presskonferenser med borgmästaren som utsåg Gustav till "alla orkaners moder", hur nu Gustav kan vara en moder.... och så höll den jäveln på att klinga av. Är det tacken? Vilket antiklimax.

Drevet går och det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen, som vi säger i cirkussvängen.
1 kommentar:
Va? Nej vad säger du? Är hon med barn? Och ogift?
Huvva!
Det var minsann bättre förr: Orkanerna var orkaner och flickorna höll på sig
Skicka en kommentar