På väg hem från landet ikväll, stannade jag till på min kvartersasiatkrog (konstigt ord) Mamadou för att hämta något att äta. Jag tror att den ägs av göteborgare. Eller så har de anlitat göteborgare för att skriva menyn. Eller Arne Hegerfors. Han är väl göteborgare, förresten?
De har nämligen jätteskojsiga namn på maträtterna och det är alltid en plåga att beställa. Man känner sig dölarvig. Varje gång man viskar fram vad man vill ha, förväntar man sig nästan att någon ska hoppa upp och lägga en trumvirvel och ropa "häpp".
Idag blev det för min del en "Rice of our life" eller hette den "Days of our rice"? Jag minns inte. Tjejen bredvid mig hade ringt och beställt en "Fry me to the moon".
Paret vid bordet närmast gick loss på en "Chicks with nuts" och en "Let´s talk about prawn, baby".
Rätterna heter så där. "Hey Mr Tamarind", "Mutiny on the Bounty", "Jailhouse Pork" och "Born to be Prawn" är några andra käcka exempel. Det är helt enkelt en pärs att beställa på Mamadou. Men de har jäkligt god mat, så det måste gå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Som när man beställer på café Ritorno. Det känns som om man går rakt i fällan om man pekar på en bulle och säger att man vill ha "en sån". Samtidigt som man ju måste säga så, eftersom de döpt hela sitt utbud till just "en sån" och "den där". Man har inget val, men känner sig ändå fånig. Jäkligt irriterande.
Skicka en kommentar