Totalt opålitlig musikal-kille.

Jag gillar thaimat och jag brukar hålla utkik efter nya små hak runt om i Stockholm. Gärna såna som är inhysta i gamla kiosker och husvagnar. De brukar vara bäst. Mina favoriter hittills är thaikiosken mittemot Stadshuset och så syltan bakom Ikea vid Kungens kurva. Men som sagt, jag är alltid öppen för nya förslag

Och i söndagens SvD rekommenderade artisten Anders Ekborg ett ställe i Sickla som jag aldrig hade hört talas om, Andaman. "Trots en anspråkslös fasad är detta en av Stockholms bästa thaiställen" påstod Anders.

Jag bestämde mig för att ge det en chans och for alltså ut till haket med den anspråkslösa fasaden. Förväntansfullt klev jag in och bakom disken stod en thailändsk kvinna som som mycket väl kan ha varit den mest genomförkylda människa som någonsin vandrat på jorden. Hon snorade och nös och näsan var knallröd. Det här började verkligen inte bra.

Bredvid henne stod en svettig kock och hackade grönsaker med extremt smutsiga händer och ett gubbharklande som kunde väcka döda.

Längre än så kom jag inte. Med ett lätt illamående vände jag på klacken och vinglade tillbaka ut i friska luften.

När jag vände mig om för att med skräckblandad fascination ta en sista titt på krogen jag aldrig mer kommer att återvända till, öppnades ytterdörren och ut klev ytterligare en kock. Han bar de skitigaste och mest nerspillda kockkläder jag någonsin skådat. Med uppspärrade ögon såg jag honom lägga av en rejäl snorloska i en snödriva samtidigt som han tände en cigg. Med en rivstart lämnade jag området.

Ok, bäste herr pretto-Duvemåla-Ekborg, jag anser att ni kan ta ert jävla krogtips och köra upp det nånstans där solen inte skiner.

Urk...