måndag 31 januari 2011

Mona + Örjan = Inte sant!


Alltså, den här romansen mellan Mona Malm och Örjan Ramberg i Solsidan. Är det meningen att man ska tro på den, eller?

Här går det väl ändå nån sorts gräns. A casting catastrophe, helt enkelt.

7 kommentarer:

Jockeyboy sa...

Tror du inte på den blinda kärleken?

Anonym sa...

ja, det här var faktiskt värre än när jag trodde jag läste fel i en av Stigs bestsellers, Paolo Roberto?!

det har bleknat rejält i saltis denna säsong. slarvigt på många sätt. dem hade visst BRÅTT som skåningarna säger.
själv har jag brått till pallen!
åsen

Anonym sa...

Hahahahaha, tänker du på ålder eller vad??

S

Ank sa...

Yes, S! Och överhuvudtaget, det känns... weird, helt enkelt. Det är ju visserligen hela serien, men i alla fall.

Nu kanske just du tycker att den som är tretton år äldre är 100 gånger piggare och alertare, vad vet jag, tralala, hahaha - men för mig är scen-Örjan fortfarande Pigornas Laban och ingen Pensionärsgubbe som blir ihop med en dito gumma.

Om dom bara hade gjort en grej av åldersskillnaden, men det gör dom ju inte... Håhåjaja, det kanske är min egen åldersnoja... Välkommen hem förresten. Hoppas du har haft det fantastiskt.

Anonym sa...

Håller, som alltid med dig. Men jag går steget längre och säger att jag är inte så särskilt förtjust i det hele tatt..jag tycker så illa om att se människors allra fulaste, mest generande sidor rakt igenom..der är så in i helvete cyniskt..men jag är väl en gammaldags människa..och därtill tråkig...and proud of it!
Hahaha, jag ska hälsa honom att han fortfarande är "Pigornas Laban"...det kommer han tycka om!

Helena sa...

Fast jag tror att det SKA göra ont. Att se, alltså. Precis som med bibliotekstjuven. Jag bestämde mig för att det var BRA att jag behövde gå på toa fyra gånger, leta efter ett borttappat spelkort under soffan samt gå och hämta en apelsin under ett ordinärt avsnitt, bara för att komma ifrån. Nån nerv har man ju ändå träffat då, menar jag.

Ank sa...

Helena, jag håller verkligen med dig om Bibliotekstjuven. Jag med min oerhört låga skämströskel stod inte ut!!!!! Det var så oerhört plågsamt att se hans febriga, patetiska längtan efter att vara "en av dom". Jag var mer drastisk än du, jag bytte helt enkelt kanal ungefär 5 ggr/avsnitt. Vilket i sin tur ledde till att jag var tvungen att se repriserna också, för att inte helt tappa handlingen. Men även under dem var plågan så stark att jag var tvungen att zappa.

Så egentligen har jag väl bara sett halva serien... Och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte att den halvan var bra eller dålig.

Vad gäller Solsidan, tror jag att det var en rolig krumbukt manusförfattarna gjorde med det material dom hade, nämligen Mona Malm och den sure grannen Örjan. Inte tänkt från början, menar jag. Och egentligen inte skämsigt allt, utan bara konstigt.
Middagen hos Fredde och Mickan med städerskan och hennes man, däremot, var riktigt, riktigt skämmig. Gjorde ont i hela kroppen att se den.
Oj, vad jag långt jag skrev. Och visst ska vi väl ses snart va? Gäller bara att bestämma en tid. Kram