Helena har förstås rätt, även talgoxens försiktiga februarikvillrande är ett fantastiskt vårtecken. Om man blundar kan man nästan höra takdroppet i bakgrunden.
Kvidelivitt, kvidelivitt (Lyssna här)
Och på Åsen plockar Lena in de gröna talgpåsarna, för nu är vintern över och oxen kan hitta egen mat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
ok´rå, börjar väl ja´rå, m en repris(något uppgraderad):
TRASTE lindéns kvi(nte)tt
g(åsen)
L:
Jag tycker att det är tråkigt att du måste bo(fink) så långt bort som på (g)åsen.
Jag skulle vara glad(a) om du ej(der) bodde där utan här(fågel)
C(kol)+trast:
sluta t(råka)en m(åsen)frälst(are).
ko(rmvråk)m istället hit när(ipa)somhelst!
"du(va)-vet-vem"
C(kol)+trast:
sluta t(råka)en m(åsen)frälst(are).
ko(rmvråk)m istället hit när(ipa)somhelst!
"du(va)-vet-vem"
Visst är det härligt att våren är på väg, nu kan vi inte sitta inne och UGGLA längre. Tyvärr känner man sig lite grå(sparv). Steenen
Idag är det fredag. Helgen HÄGRAR.
Nämen hallå? Jag skrev ju just en kommentar här. Ett tack för talgoxen. Vart har den FLUGIT sin kos?
Vad konstigt! Överhuvud taget beter sig kommentarerna lite som de vill på denna härninga bloggen.
Vad gäller talgoxen är det jag som ska tacka.
Kvidellivittkvittvitt och ha en glad(a) helg.
Skicka en kommentar