Min bror bodde ett tag i Solna i ett tättbebyggt område med stora hus. Hans utsikt var ett sjuvåningshus och dess invånare.
Han berättade att han ibland brukade titta på en tjej som bodde i en lägenhet mitt emot. När hon var hemma satt hon i telefon, lagade mat, diskade, klappade katten, vattnade blommor, städade, tittade på tv; gjorde allt det som normala människor gör i sina hem - men hon var alltid ensam.
Efter ett tag utvidgade min bror sitt tjuvtittarområde till en lägenhet bredvid. Samma våningsplan men en annan portuppgång. Där bodde en kille i ungefär samma ålder som tjejen. När han var hemma pratade han i telefon, lagade mat, diskade, klappade katten, vattnade blommor, städade, tittade på tv; gjorde allt det som normala människor gör i sina hem - och även han var alltid ensam. Deras sovrum låg vägg i vägg. De sov trettio cm från varandra på nätterna.
Kväll efter kväll såg min bror dessa två ensamma människor utföra sina sysslor, sida vid sida, men alldeles omedvetna om varandra.
Vi pratade mycket om vad man skulle göra för att få dem att upptäcka varandra. Ibland fantiserade brorsan om att bara kliva över gatan och handgripligen ta tag i saken. Agera Kurir d´Amour, helt enkelt. Ringa på hos tjejen och berätta att det bodde en kille vägg i vägg med henne fast i portuppgången bredvid, en singelkille som var perfekt för henne och som hon kunde gifta sig med. Och sen göra samma sak med honom. Men det blev förstås inget av med det.
Och en dag hade tjejen flyttat. Hon fick aldrig veta att hennes drömprins hade funnits trettio cm från henne hela tiden. Det är lite sorgligt när man tänker på det. Eller så kanske det var lika bra att det blev som det blev. De kanske inte alls var gjorda för varandra. De kanske inte ens hade matchande stjärntecken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
För matchande stjärntecken måste man ju verkligen ha... Hur skulle det annars gå?
Ank long time no see..
Dr Love, amours pilar.. 30 centimeter från varandra, matchande stjärntecken hur ska man egentligen förhålla sig till stjärntecken och dess eventuell match för varandra, kan det vara så att våra födelsedatum verkligen påverkar vår personlighet, hur vi passar ihop med andra?
Tycker om din berättelse, känns lite orättvisst att de aldrig fick träffa varandra, men lite som livet, ibland tillfälligheter, har en god vän som ofta säger att tur är en naturlig del av framgången.. haha jag tror att de var som gjorda för varandra, synd att de inte visst om varandras existens....
Hej Hank igen,
Trevligt att du tittade in.
Jag tror förstås inte på stjärntecken i såna här sammanhang. Jag tror inte på stjärntecken överhuvud taget. Men jag tror på kärleken. Och att det kanske finns någon därute som är öronmärkt och skräddarsydd för varje människa. Den perfekta matchen, helt enkelt. Däremot är det inte säkert att man springer på den personen - man kanske inte ens bor i samma land. Och då är det väl lika bra att man inte vet. Antar jag.
Ank, tack, kul att vara här!
Tänk om det är så – att den perfekta matchen finns där ute någonstans, blir nästan som ett jätte lotteri, med en potentiell högsta vinst..
Bra att inte veta, eller veta?
Båda känns svåra, måste också vara svårt om man tror eller vet att man sprungit på sin perfekta match och redan har passerat..
Konstigt, ibland vore det skönt att vara lyckligt ovetande.. å andra sidan är det vetandet, och känslorna som gör oss levande, som kärleken, kanske är den största av allt..ja jag tror också på kärleken! önskar dig en bra dag :-)
Skicka en kommentar