Jaha, så var barndomshemmet sålt och utrymt. Märklig känsla. Melankoliskt och sorgligt, men också lite skönt att det är klart. Det skulle ju bara göras...
I en annan del av stan är nu mamsen installerad i en alldeles väldigt trevlig lägenhet med hög mysfaktor. Där kommer hon att kunna leva ett bra liv och det känns skönt att veta. Med uteplats och allt.
Men vårt gamla hus står nu ekande tomt och visar skamlöst upp alla sina fel och skavanker. Det dyker onekligen upp nya vyer när man flyttar skåp och tar ner tavlor som effektivt har dolt tidens gång i många år. I månadsskiftet drar de nya ägarna in med släggor och grävskopor. Och det känns helt ok. Huset har gjort sig förtjänt av en Extreme Home Makeover.
Men jobbigt har det varit! Som vi har har burit och sorterat i helgen och hyrsläpet har svischat som en bumerang mellan Östergötland, Sörmland och Stockholm. Och nu är jag ledbruten. Men klart är det. So be it.
Precis när vi skulle köra iväg med sista lasset, gol göken uppe i hasselbacken bakom huset. Som någon sorts finalfanfar. Många, många fågelarter har kommit och flugit vidare i vår backe under årens lopp, men aldrig göken. Det var första gången. Och i väster också. Västergök är bästergök!
Och medan vi stod där och tittade upp mot dungen, där vitsipporna bredde ut sig i stora mattor och göken gol som en tokig, kom jag att tänka på Gustaf Fröding:
Och här är dungen, där göken gol,
små töser sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.
I en annan del av stan är nu mamsen installerad i en alldeles väldigt trevlig lägenhet med hög mysfaktor. Där kommer hon att kunna leva ett bra liv och det känns skönt att veta. Med uteplats och allt.
Men vårt gamla hus står nu ekande tomt och visar skamlöst upp alla sina fel och skavanker. Det dyker onekligen upp nya vyer när man flyttar skåp och tar ner tavlor som effektivt har dolt tidens gång i många år. I månadsskiftet drar de nya ägarna in med släggor och grävskopor. Och det känns helt ok. Huset har gjort sig förtjänt av en Extreme Home Makeover.
Men jobbigt har det varit! Som vi har har burit och sorterat i helgen och hyrsläpet har svischat som en bumerang mellan Östergötland, Sörmland och Stockholm. Och nu är jag ledbruten. Men klart är det. So be it.
Precis när vi skulle köra iväg med sista lasset, gol göken uppe i hasselbacken bakom huset. Som någon sorts finalfanfar. Många, många fågelarter har kommit och flugit vidare i vår backe under årens lopp, men aldrig göken. Det var första gången. Och i väster också. Västergök är bästergök!
Och medan vi stod där och tittade upp mot dungen, där vitsipporna bredde ut sig i stora mattor och göken gol som en tokig, kom jag att tänka på Gustaf Fröding:
Och här är dungen, där göken gol,
små töser sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.
Hej då huset.
2 kommentarer:
Det var vackert skrivet, Annika! Jag hade faktiskt inte en aning om att ni höll på att slututrymma kåken.
TILL ETT STRÅLANDE HUS
"Till din ära vill jag sjunga,
en kärleksfull sång,
Men multum måste man utpunga,
när man renoverar ett hus av blåaste betong"
En liten hyllningsdikt även från mig, alltså.
Jovisst vettö, eftersom de nya ägarna tillträder om några veckor.
Så här har det flyttats och burits i helgen. Till Udden, till Mörkö, till mig i stan och till Olle. Hyrsläp och ett jävla kånkande. Bodde på Ekoxen. Kändes konstigt att bo på hotell i sin egen stad, men ganska skönt också. Har ni plats i ert källarkontor för de gröna köksstolarna? Vet inte var jag ska göra av dem.
För övrigt var det en l y s a n d e dikt du skrivit. Din tack & hej-hälsning till huset, helt enkelt. Huset tackar och bockar antar jag. Eller de nya ägarna, snarare.
Skicka en kommentar