Jag vet ju att han har rätt, men varför tar det emot så mycket? Motorn tickar ju och går så lugnt och fint och bilen är fortfarande blank och snygg på sina ställen. Stereon funkar. Tutan också. Inte har väl den gjort sig förtjänt av att dö?
Jag känner mig lite som de där fanatiska "nej till dödshjälp till varje pris"-tomtarna. Så länge hjärtat tickar och går finns det hopp, kosta vad det kosta vill.
Men nu måste jag nog tyvärr ge upp. Mycket snart blir det bilkyrkogården för Smycket. Snyft! Vi har haft mycket trevligt tillsammans och hon var varit en strävsam kamrat.
Eller förresten, finns det nån därute som vill ha henne? 1.000 spänn, prutat och klart.
8 kommentarer:
Man är jättefånig när det gäller att lämna bilar! Värsta separations ångesten innfinner sig . Jag förstår dig fullkommligt/Kram Stenen
Annonsera på Blocket. Jag la ut min förra skrothög på Blocket för en tusenlapp och blev nedringd. Och på den startade inte ens motorn!
Annika, om man med framgång kan annonsera på nätet efter människor som vill mördas och sedan ätas upp, så borde du i rimlighetens namn kunna plocka av nån stackars sate en tusing.
kära ank,
stanna kvar vid din datamaskin: svtplay/dokumentärer/roger nilssons rörelse.
vi ses INTE snart
INTE puss fr åsen
Även meken rekommenderade Blocket, så jag ska faktiskt testa! Återkommer och berättar hur det gick.
Åsen, började titta på Roger Nilsson, men det bröts. Fortsätter att titta senare, men de tjugo minuter jag såg var underbara. Och jag kan tänka mig att det väntar ett tårfyllt avsked av en gammal trotjänare. Herregud.
Och f ö, grattis darling till Milena Bergkvists artikel förra helgen i Svenskan. Så himla kul att läsa. Och även Kajsa fick en släng av sleven. Synd bara att det inte var nån bild på Lycklig på Åsen. Bara goa goa recept, men inga sandvikare!
Och snart kommer jag INTE och hälsar på er. INTE puss.
Va?
Inga Sandvikare?
Vad bjuds det då på?
Vad, exakt, är det du tar farväl från? Trodde det var bilen. Nu börjar jag bli rädd att det är bloggen... Var är du?
Sorry, sorry. Jag vet.... ingen inspiration, alldeles för mycket på jobbet. Och till på köpet krånglar min hemmadator. Jag välte ner ett halvt glas vin i tangentbordet och sedan dess har den lagt sig till med en jätteläskig ovana att r a d e r a texter alldels oprovocerat. Plötsligt ser jag bara hur "något" börjar sudda ut rad för rad, från slutet och uppåt. Och det går inte att stoppa. Panikartat, om man lagt ner lite energi på en text. Så datorn måste på rehab. Kanske jag också. Men jag är snart tillbaka.
Skicka en kommentar