Jag vill tacka musen.

Efter en första inspektion i helgen kan jag inte göra annat än tacka alla små skogsmöss för att de lät bli att invadera mitt pörte på landet i vintras.

Att de föredrog att stanna kvar utomhus i iskylan för att bygga små gångar under snön och äta rötter och gamla gistna kottar istället för att flytta in hos mig och gå loss bland mjuka kuddar, duntäcken, kvarglömda cornflakes,ostbågar och pastaskruvar är helt obegripligt.

Jag menar, det hade ju varit så himla mycket lättare för dem att välja den bekväma vägen. Ostbåge- och duntäckevägen. Men som sagt, de stannade utomhus. I den farliga skogen där det är bitande kallt och där det hotar läskiga faror hela tiden.

Och för det tackar jag dem av hela mitt hjärta.