K berättade att den här krogen är ett riktigt maffiatillhåll. Ägs av maffian, besöks av maffian. Oklart vilken maffia, det glömde jag att fråga. Eller det var nog tur att jag glömde, slår det mig. Men det var rätt kul att kolla in. Det var länge sedan jag såg en sådan uppsjö av snygga, välskötta italienska herrar i nedre och övre medelåldern. Både bland personalen och bland gästerna. Inte ett kvinnfolk inom synhåll. De stod väl i köket och såg ut som Sofia Loren och rörde i jättegrytor med kaninstuvning.
De här männen har ett speciellt sätt att röra sig. I stim. De rör sig framåt, ibland åt sidan, men alltid i klunga. Och hela tiden vaksamt iakttagande omgivningen. Som om de scannade av lokalen efter fiender. Någon gång under kvällen smet jag ut för att kolla om Peter Clemenza hade lämnat någon revolver i vattentanken på toaletten (om Michael Corleone skulle titta förbi, menar jag). Men jag såg varken revolver eller Don Corleone. Däremot skymtade jag någon som på håll var farligt lik Tony Soprano. Men det var nog inte han.
Mitt sällskap satt lite avsides och hela tiden avpatrullerades vårt bord av dyra italienska jackor. Det var lite enerverande faktiskt. Var på vippen att ropa "Har ni käkat glosoppa" till dem, men det kanske inte hade varit så poppis.
Tänk om det stod ett cykelbud utanför min dörr en dag och lämnade över en fisk i tidningspapper med en lapp: "Du ska simma med fiskarna för att du frågade om vi hade ätit glosoppa". Herrejavlar, vad rädd jag skulle bli.
Nej, det var nog tur att jag låg lågt och åt upp min mat utan att klaga.
2 kommentarer:
Du kommer att vakna upp en morgon med det avhuggna huvudet från din dyraste silverfisk i sängen.
Badandes i silverfiskblod.
Vääldigt kul.
Skicka en kommentar