söndag 7 december 2008

En bra sak.

Idag har jag jobbat med Min Stora Konsert på Oscarsteatern, en välgörenhetskonsert till förmån för Stiftelsen MinStoraDag. Vi hade lyckats trumma ihop ett fantastiskt gäng artister, som ställde upp alldeles gratis på andra advent. Initiativtagarna var två tjejer, Sophie och Louise, som går i trean på gymnasiet och gjorde det här som sitt specialarbete. Ganska stort pådrag för att vara specialarbete, va? Duktiga, duktiga flickor.

Det känns bra att kunna hjälpa till med en sådan här sak. Och det är ju så himla roligt att jobba på teaaaaatern. Det känns som om det är mitt rätta element. Jag trivs i teaterdammet.

Och så är det skönt när inte TV är inblandat. Då kan man unna sig att dra över med nästan 30 minuter, vilket vi gjorde. Only in real life. In television you don´t drag over 30 minutes. You don´t even drag over 30 nanosekunder. För då kommer sändningsledningen och slår ihjäl dig.

Som sagt, jag gillar gamla teatrar. Jag kanske skulle ha blivit operettartist. Czardas-furstinnan, typ. Värdshuset Vita Hästen. Svajig sopran i folkdräkt med snörliv och röda läppar. Som kärar ner sig i en fetlagd löjtnant i österrikiska armén. Det vore något, det.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Oh så härligt på något vis.
Här är en som skulle bli en lysande Leopold... men måste man flytta till Malmö då?

Ank sa...

Oh en sån Leopold du skulle kunna bli!! Per Grundéns efterföljare. Och du får stanna i Stockholm. Vi har ju Oscars, för tusan.

Anonym sa...

You tell me baby. Det där dammet det lägger sig som ett mjukt, förvisso gråtonat, softfilter över hela dej och döljer precis alla skavanker. Och så kan man ju omvända hela världen. Ålltså, Två flugor i en smäll. Tjoff!