Jag vinglar in hos Passpolisen på Bergsgatan för att förnya mitt pass. Jag kommer tidigt, men det är ändå 45 personer före i kön.
Jag går och äter frukost på ett fik och sedan går jag en promenad i snålblåsten. När jag återvänder till Polishuset är det fortfarande tjugo personer framför mig i kön och jag ser ut som fan i håret.
Till slut blir det min tur. Jag drar undan ett skynke och kliver in i ett bås där en poliskonstapel väntar bakom skottsäkert glas. Jag får visa mitt leg och sedan frågar han med entonig röst hur lång jag är. Jag funderar på att påstå att jag är 2.03 för att se om det blir nån reaktion. Men jag besinnar mig och säger som det är; jag är en och sextiosju.
-"Vill du veta färg på ögonen", frågar jag inställsamt.
-"Nej, det behövs inte längre", svarar konstapeln, "men sätt dina pekfingrar på glaset här så tar jag dina fingeravtryck."
-"Hoppsan hejsan, är jag arresterad", skrattar jag lite nervöst.
Han tittar trött på mig och säger "Tryck hårdare, jag ser inget"
-"Ställ dig förresten på dom två fotavtrycken i golvet och glo in i kameran", säger han sen.
- "Hinner jag kamma mig", säger jag och drar i mitt vindrufsade hår.
- "Håll utkik efter två blixtar och försök låta bli att blinka", svarar konstapeln med entonig röst.
Och så tas två foton utan att jag märker det och jag blundar på bägge. Omtagning med suck följer.
Sedan får jag skriva min namnteckning på en liten skrivplatta och sen visar han upp resultatet på en skärm.
-"Jaha, så här blir det, nöjer vi oss med det här?" frågar han trött.
Jag stirrar på passfotot som visas på skärmen och förstår först inte vem det är som glor hålögt mot mig. Det är ett monster med svarta ringar under ögonen och kalkonhaka. Enormt fluffhår på vänster sida och spikrakt platt hår på höger. Jag ser ut som en högerparentes.
-"Nöjer vi oss så här", upprepar konstapeln.
Hela mitt väsen vill vråla "NEEEEEJ, tammefan att vi nöjer oss så här! Ta om fotot snutjävel och se för fan till att sätta lite anständigt ljus som tar bort det svarta under ögonen och kalkonhakan. Retuschera omedelbart bort mitt parentesformade hår och den galet stirrande blicken. Jag ser ju ut som Ulrike Meinhof!! Du fattar väl själv att jag ABSOLUT INTE kan leva med den här bilden i mitt pass i fem år...."
Men istället hör jag mig själv säga
-"Ja tack, det blir så bra så.
-"Det blir fyra hundra kronor", säger poliskonstapeln.
Jag går och äter frukost på ett fik och sedan går jag en promenad i snålblåsten. När jag återvänder till Polishuset är det fortfarande tjugo personer framför mig i kön och jag ser ut som fan i håret.
Till slut blir det min tur. Jag drar undan ett skynke och kliver in i ett bås där en poliskonstapel väntar bakom skottsäkert glas. Jag får visa mitt leg och sedan frågar han med entonig röst hur lång jag är. Jag funderar på att påstå att jag är 2.03 för att se om det blir nån reaktion. Men jag besinnar mig och säger som det är; jag är en och sextiosju.
-"Vill du veta färg på ögonen", frågar jag inställsamt.
-"Nej, det behövs inte längre", svarar konstapeln, "men sätt dina pekfingrar på glaset här så tar jag dina fingeravtryck."
-"Hoppsan hejsan, är jag arresterad", skrattar jag lite nervöst.
Han tittar trött på mig och säger "Tryck hårdare, jag ser inget"
-"Ställ dig förresten på dom två fotavtrycken i golvet och glo in i kameran", säger han sen.
- "Hinner jag kamma mig", säger jag och drar i mitt vindrufsade hår.
- "Håll utkik efter två blixtar och försök låta bli att blinka", svarar konstapeln med entonig röst.
Och så tas två foton utan att jag märker det och jag blundar på bägge. Omtagning med suck följer.
Sedan får jag skriva min namnteckning på en liten skrivplatta och sen visar han upp resultatet på en skärm.
-"Jaha, så här blir det, nöjer vi oss med det här?" frågar han trött.
Jag stirrar på passfotot som visas på skärmen och förstår först inte vem det är som glor hålögt mot mig. Det är ett monster med svarta ringar under ögonen och kalkonhaka. Enormt fluffhår på vänster sida och spikrakt platt hår på höger. Jag ser ut som en högerparentes.
-"Nöjer vi oss så här", upprepar konstapeln.
Hela mitt väsen vill vråla "NEEEEEJ, tammefan att vi nöjer oss så här! Ta om fotot snutjävel och se för fan till att sätta lite anständigt ljus som tar bort det svarta under ögonen och kalkonhakan. Retuschera omedelbart bort mitt parentesformade hår och den galet stirrande blicken. Jag ser ju ut som Ulrike Meinhof!! Du fattar väl själv att jag ABSOLUT INTE kan leva med den här bilden i mitt pass i fem år...."
Men istället hör jag mig själv säga
-"Ja tack, det blir så bra så.
-"Det blir fyra hundra kronor", säger poliskonstapeln.
Tack goe konstapeln
5 kommentarer:
Eller hur! Enda trösten är att passen bara räcker 5 år nuförtiden. Nästa gång ska jag vara nyklippt, nysminkad, utvilad och tok-le oavbrutet.
hahahahahahaha jag kissar på mig av skratt här!
Gud så jättekul, puss, Falkan
Ajaj, känns inget uppmuntrande. Jag behöver nämligen ta ny körkortsbild imorgon, med utväxt på hårfärgen, en finne på hakan och 10 kilos övervikt. Och den bilden ska jag stå ut med i 10 år!!!
Såååå förbannat kul skrivet, men snart blir du stoppad i kontrollen med orden it's no you. Ligg lågt med resorna under fem år annars, så slipper du och dom se eländet. Kram Steenen
Ha ha, har dom klonat sin grinigaste medarbetare och placerat ut ett gäng likadana på varje passenhet? Jag stötte på en likadan själv för ett tag sedan, jag både kände mig och såg ut som en kriminell. Stor grattiskram i efterskott från din kusin K.
Skicka en kommentar