Jag fascineras ofta över hur mycket media styr mitt liv. Hur jag okritiskt tuggar i mig det som tv, radio och tidningar bestämmer ska stå på menyn.
Idag kom jag alldeles självmant att tänka på att jag nästan hade glömt bort de instängda gruvarbetarna i Chile.
Nästa vecka är det två månader sedan raset och de 33 gruvarbetarna sitter fortfarande kvar därnere i mörkret, 700 meter under marken. Men jag har inte ägnat dem en tanke, därför att min morgontidning och tv inte heller har gjort det.
Men nu tänker jag på dem igen. Och jag kan meddela att en av flera borrar redan har nått 300 meter, de anhöriga väntar fortfarande i ett tältläger och att man räknar med att kunna börja plocka upp arbetarna i en speciell metallkapsel i slutet på oktober, början på november, om inget oförutsett händer.
Bara så att ni vet.
Idag kom jag alldeles självmant att tänka på att jag nästan hade glömt bort de instängda gruvarbetarna i Chile.
Nästa vecka är det två månader sedan raset och de 33 gruvarbetarna sitter fortfarande kvar därnere i mörkret, 700 meter under marken. Men jag har inte ägnat dem en tanke, därför att min morgontidning och tv inte heller har gjort det.
Men nu tänker jag på dem igen. Och jag kan meddela att en av flera borrar redan har nått 300 meter, de anhöriga väntar fortfarande i ett tältläger och att man räknar med att kunna börja plocka upp arbetarna i en speciell metallkapsel i slutet på oktober, början på november, om inget oförutsett händer.
Bara så att ni vet.
Välkomna upp. Snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar