Under en av 200 reklampauser smet jag ut på toaletten. Det var jag inte ensam om, kön var evighetslång. Till slut var det bara jag och ytterligare fyra-fem tjejer som stod och väntade. Några seriösa nyhetsankare från SVT, ett par produktionsbolagsbrudar och jag.
Då slås en av toalettdörrarna upp och ut kliver Victoria Silvstedt!
Det blir absolut knäpptyst i damrummet och alla stirrar förhäxat på denna u p p e n b a r e l s e. Alla som har stött på henne vet vad jag menar. Hon är som en levande Jessica Rabbit.
Det blonda hårsvallet stod som en kvast runt henne och hon var oändligt lång. Inträngd i något som skulle kunna varit ett pennskrin, så litet var det. Och på fötterna ofattbart skyhöga skor. Hon fnittrade till och såg faktiskt lite osäker ut - fattas bara, som vi blängde på henne.
Sedan samlade hon ihop sig, kastade lite med håret, slickade sig om läpparna och log vänligt mot oss alla. Sedan fnittermuttrande hon något ohörbart och vinglade mot utgången på sina skyhöga klackar. Och plötsligt var hon borta lika snabbt som hon dykt upp.
Kvar stod vi, fortfarande helt tysta, nästan paralyserade, och glodde på varandra. Sedan började vi skratta.
Och som vi skrattade. Vi möttes där i detta jättegarv, som på nåt sätt svetsade oss samman. Det var inte ett föraktfullt skratt, för det är faktiskt svårt att tycka illa om Victoria Silvstedt. Utan det var mer ett nervöst "vad fan var det som hände"-skratt.
Vi hade fått en snabb glimt av "total glamour" på ett sunkigt damrum i Globens Annex - och det kändes fullkomligt surrealistiskt.
5 kommentarer:
Väldigt roligt när sånt händer!
Men hennes lilla framträdande....där hon skulle L.Ä.S.A ett manus och hålla sig till det...det blev det konstigaste jag sett henne göra och då har hon ju BARA varit jävligt konstig - jämt.
Antingen var det en grymt tyst, häpen publik eller så var inte lokalen upp-mickad alls..för i TV:n verkade det bara som om allt var bortom pinsamt..Roffe och jag satt och gapade här..vad är den bruden gjord av????
Hon är gjord av marsipan - och när man träffar henne vill man ta på henne. Nypa henne i brösten och pilla på hennes hår. Hennes prisutdelningsmanus satt som en fyrkantspropp i ett runt hål. Hon är helt osannolik. Men ändå lite härlig. Ocgh konsekvent. Konsekvent spånig.
wow, Silvan in da flesh, DET hade jag velat uppleva, förstår att det var surrealistiskt.
Jag vet inte jag, men hela den där tv-galan kändes som en direktsänd personalfest. Inte så jätteroande att titta på utifrån.
Nej du Annelie, det har du rätt i. Det var nog roligast där på muggen.
Skicka en kommentar