"Om dagen känns trist och grå,
konsumera en romcom eller två."
Denna lilla dikt har jag skrivit alldeles själv och den handlar om att det inte finns någon bättre medicin efter en dålig dag än en romantisk komedi regisserad av Nora Ephron. Igår kväll sändes You´ve got mail med Meg Ryan och Tom Hanks för hundrade gången. Och jag satt förstås som klistrad.
Ok, visst innehåller filmen en del dumma och ologiska sekvenser och jag är fruktansvärt trött på att Meg Ryan alltid ska vara snorig och förkyld i alla sina filmer. Hon är ju inte ens speciellt bra på det.
Men bortsett från dessa små plumpar i protokollet, så är det verkligen en topprulle. Som håller i ur och skur, år ut och år in.
Och så förstås ett fantastiskt soundtrack. Precis när eftertexterna rullar in kommer den här låten, Anyone at all, som är alldeles underbar. Bortse från det hemmasnickrade, ganska larviga bildcollaget, men sjung gärna med.
Mina damer och herrar, jag ger er Carole King.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Man kan ju alltid spotifya den, så slipper man bildkollaget :-)
Ja, det kan man ju göra.... Men kan de som inte har Spotify se den då, om man länkar?
Nej, det tror jag inte. Men jag tänker som vanligt mest på mig själv ;-)
/Egot
Haha. Ego girl!
well, vad är väl en romcom om den egna branschen när man lik förbannat SOMNAR så fort kl är över 23... nåja, jag hann se mer än hälften (tror jag) iaf så mycket att jag upptäckte att the cashier-girl när meg har hamnat i cash-only kön, är ortoped-callie i grey's anatomy. way to much tv, någon? herreminje, varför fastnar sådan trivia i stackars överloadade skalle men inte nya regler från skatteverket, budget-siffror, balansräkningar och säljstrategier?
Är det sant att the cashier girl är Callie? Det missade jag helt och hållet och jag har ändå sett både filmen och Greys hundra gånger.
Vad intressant det måste vara för en bokhandlare att ses You´ve got mail. Vad tycker du om The shop around the corner? Är det för romantiserat? Jag har annars en bild av att det är EXAKT så Bjäre Bokhandel både ser ut och fungerar. Är jag ute och cyklar här? Snälla Kajsa, ta mig inte ur mina illusioner.
vi är allt och lite till, har precis skyfflat in ved i 1800-tals kakelugnen i fackboksavdelningen, hela butiken är uppbyggd med bokhyllor i ek, väggfasta, 5-6 m i tak (eller nåt) och även den rörliga iredningen är handgjord, helt i trä. INGA störande extrapris-skyltar och annat humörförstörande tjafs och vi som jobbar går omkring hela dagarna och är så härligt kulturella och mysiga som man bara kan vara i en indie-boklåda som har 150 år på nacken. inte RIKTIGT så avslappnade som i Söderbokhandeln, men minst lika serviceminded och - vill vi gärna tro - lika kunniga.
visst är det callie, reptilsoaphjärnan kopplade på direkt men sen blev jag osäker och gick in på imdb och visst var det så.
á propos titel-låtar, let the river run med carly simon i working girl är en given favorit, tycker jag. jag får rysningar varje gång, av oförblommerad NY-romantik, av kameråkningarna över manhattan, av en fantastisk story, av joan cusack ("coffee, thé, me?"), underbart.
á propos ingenting känner jag från vissa håll en oerhörd press på att du och jag ska klicka när vi väl träffas (vilket jag tror vi gör, men ibland - ofta - drunknar jag i gör-ingen-besviken-träsket, vill verkligen leva upp till förväntningar och den BILD som du nog har fått av mig som en halvrolig, tv-galen, populärkultur-fantast och just nu känns det lite så) men jag tänkte slänga in en liten deal-breaker, nämligen tv-filmen wit med emma thompson. flipp eller flopp? hiss eller diss? bra eller anus? inte många har sett den, jag har ingen att diskutera den med och den är SÅ. BRA. hoppas du sett den och tycker om den så att vi kan bli riktigt goda vänner, annars är det TTYN... ;) (fast här nere sysslar vi mycket med dubbla negationer, som du vet, så ta inte paris-referensen så allvarligt)
Åh, jag behöver inte ens gå in på youtube för att påminna mig om Let the river run!! Jag hör den omedelbart för mitt inre öra. Så fruktansvärt bra! Och eventuellt ligger låten över flygbilder på färjan till Staten Island. Working Girl, vilken otroligt bra film - även om Melanie Griffiths skådistalanger kan diskuteras, bl a för att det låter som om hon har sugit i sig helium när hon pratar. Bäbisspråk.
Även jag har en stark känsla av att det kan bli ett mckt angenämt möte när vi ses. Hoppas det sker snart - och vilken glädje att höra att er bokhandel ser ut precis som jag trodde.
Men jag måste tyvärr göra dig besviken när det gäller Wit. Jag tror inte att jag har sett den. Måste kolla upp.
Måste även kolla upp vad TTYN betyder. För trots att jag är frän mediatjej från Stockholm, så har jag ingen jävla aning om vad det betyder.
Hejsan
Hahahahaaa....det hedrar dig faktiskt. TTYN, Paris Hiltons svar på "you're fired!" (Trump-såpan), Heidis "auf wienerschnitzel" (Project Runway), ja, du fattar. Paris har ju haft My new BFF (Best Friend Forever) och My new BBF (Best British Friend), en såpa om vem som ska bli hennes nya bästa vän, och varje vecka är det - som brukligt - någon som inte klarar cutten och då sitter Paris på sin tron med sin spira (jo, faktiskt) och snyftar fram med just bebisröst "TTYN" dvs Talk To You Never, till den stackare som måste ut och leva ett vanligt liv och inte kan åtnjuta de perks som medför ett liv som Paris nya, bästa vän. TTYN. Lilla åsen och jag gillar det eftersom vi är lite into negationer, INTE och ALDRIG och sånt där, men givetvis betyder det för oss tvärtom. Dubbla negationer är de bästa negationer.
förresten, vill du fördjupa dig ännu mer i TTYN eller nåt annat, så kan du alltid altavista det... :)
Förlåt sen reaktion, men Altavista - det var VERKLIGEN roligt.....!!! Det känns som om Lena har hittat en riktig själsfrände på Bjärehalvön.
Skicka en kommentar