fredag 11 december 2009

Jag har ändrat mig.

Ni vet ju hur jag hatar alla barnen på min morgonbuss. Hur jobbiga de är när de gapar och skriker och gnider sina galon-overaller mot mig.

Men jag tar tillbaka allt. I morse klev en klass med 10-11-åringar ombord vid Centralen och kom och satte sig alldeles för nära. Jag vände mig demonstrativt bort från dom och glodde stint ut genom fönstret. Som en riktig surkärring.

När jag skulle gå av vände jag mig mot tösen som satt närmast och bad att få komma fram. Hon reste sig fint och artigt och så ropade hon till alla sina kompisar
-"Flytta på er, den här tjejen ska gå av..."

"Tjejen" sa hon. Hon sa "tjejen". Och där satt jag och kände mig som Häxan Surtant. Men hon sa "tjejen".

Jag älskar henne. Jag älskar alla barn. Det här är en bra fredag.

Såna rara barn det finns, va...

3 kommentarer:

Jockeyboy sa...

Så där är det alltid, tycker jag. Så fort man lärt sig tycka riktigt illa om något eller någon så är dom snälla mot en och man tvingas gilla dom i stället. Man kan bli förbannad på dom jävlarna för mindre.

Jockeyboy sa...

Så där är det alltid, tycker jag. Så fort man lärt sig tycka riktigt illa om något eller någon så är dom snälla mot en och man tvingas gilla dom i stället. Man kan bli förbannad på dom jävlarna för mindre.

Johanna sa...

Åh vad fint! Men det där borde också lära alla mammor och pappor att de ska uppfostra sina barn. För det är tyvärr barnen man hatar om de har dålig stil, inte föräldrarna fast det egentligen är deras fel. Och man älskar barn som beter sig som du beskriver, artiga, som har lärt sig att de är i ett sammanhang bland andra människor.