Ni vet den där justerade, lyfta skräcködle-looken, som paradoxalt nog inte signalerar "Hej, här kommer en jävligt fräsch och snygg kvinna" utan mer "Hej, här kommer en frustrerad, osäker toklyft kvinna som uppenbarligen är äldre än hon (tror att hon) ser ut".
Men jag undrar lite över dottern. Hon ser ut att vara nånstans i 20-årsåldern och hon går bredvid sin mamma, som liksom hänger på hennes arm.
Och jag undrar vad som cirkulerar i hennes huvud. Tänker hon på hur hennes mamma ser ut? Är hon tillräckligt hemmablind för att inte reflektera så mycket över hennes utseende? Är hon rent av stolt över sin mamma och tycker att det är härligt att hon försöker hålla sig ung och snygg? Hon kanske tror att det är så mammor ser ut i den åldern, eftersom alla hennes kompisars morsor är lika lyfta? Eller skäms hon? Tycker hon att hennes mamma är pinsam och ser ut som en uppstoppad dinosaurie?
Jag vet i alla fall vad jag hade känt om min mamma hade sett ut så där. Jag hade dött...
3 kommentarer:
Om folk mår bra av att fixa till sig är det väl helt ok, tycker jag. Och gillar dom sitt eget utseende är det väl toppen. Det är helt enkelt en fråga om vad man vill lägga sina pengar på. Om jag själv inte var så sjukt nöjd med mitt utseende skulle jag definitivt gå till kirurgen om jag hade råd.
Du kan börja med att färga håret för att pigga upp dig lite. Det kostar inte så mycket och det är jätteläckert med män som färgar håret. Det skulle säkert Ebba tycka också.
Vore jag inte så sjukt nöjd med min hårfärg skulle jag följa ditt råd. Som är ett mycket gott råd - det är inte det - det är bara det att jag tycker att hårfärgen står så bra mot mina ögon. Möjligen skulle jag i förlängningen kunna pigga upp mig med ett litet läppjobb.
Skicka en kommentar