- Va, klampar det läskiga gubbar på mitt däck? Undrar om de har kommit med båt, tänkte jag. Jag hann till och med bli lite rädd.
I nästa sekund gick det upp för mig att jag inte alls var i mitt lilla pörte i skärgården utan låg i min säng på Kungsholmen och att rösterna tillhörde några som gick förbi ute på gatan.
Det tar lite tid att återgå till civilisationen. Men jag ska nog klara av det.
Fullmåne över Ankeborg. Foto: Dick Lundgren
3 kommentarer:
Välkommen tillbaka! Det tar lite tid, men det går att vänja sig vid varma stadsvindar utan mygg, restauranger som inte kallar bayonneskinka för parmadito och närbutiker som har öppet till 22 på söndagarna.
Jag håller helt med dig. Det är fantastiskt vad snabbt man kommer tillbaka in i lunken och jag har redan ställt in vistelse på landet i helgen till förmån för kräftskiva i stan. Och herregud vad skönt det är med 70 tv-kanaler, vattenklosett och SevenEleven. Vi vinkar snart till varandra från hus till hus, va...
Skicka en kommentar