Kommer någon ihåg bilen som jag hyllade som en av världens bästa för några månader sedan? Bilen som trots hög ålder gick igenom besiktningen utan anmärkning, bilen som var oövervinnerlig och felfri och min bästa vän?
Denna "vän" har nu valt att dra av kopplingsvajern på sig själv och står nu som ett ruttnande guldmetallic-lik på gatan och glor hånfullt åt mitt håll.
Och jag som inte har infrustrukturen för sådana här incidenter i mitt liv, har haft en hel vecka på mig att fixa bogsering till en verkstad och misslyckats kapitalt med detta. Så bilhelvetet står där det står. Hemma på min gata i stan.
Och när jag väl kommer till en verkstad, om jag nu någonsin lyckas ta mig till en sådan, så kommer reparationen bergis att kosta mer än vad jag betalade för hela bilen och då hamnar jag i nästa dilemma; Ska jag skrota bilfan eller kosta på den en ny koppling?
Fortsättning följer. Under tiden åker jag buss. Och det är en helt annan historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du vet var stans bästa bogserare finns.
Men å andra sidan - har den kanske gjort sitt nu, Smycket...?
Volare!
Var har du varit, Hayati? Jag har saknat dig. Om du inte passar dig så kanske jag hör av mig.
Puss och kram i sol
Skrev jag inte att ödet straffar såna som kaxar sig med gamla bilars förträfflighet. I samma ögonblick du fäste de övermodiga raderna på pränt beseglades bilens öde.Att du sedan försökte ta tillbaka skrattar ödet åt. "Your car is dooooomed"
Tack Anders för dina fina, uppmuntrande ord. Dig kan man alltid lita på, ett under av värme och kärlek. Själv håller jag en tumme för att reparationen ska vara billig, så att jag kan fortsätta att ha bil. Och jag skulle uppskatta om du också kunde göra det, din jävla jävel.
föreslår att "stans bästa bogserare" hör av sig och omedelbart hjälper till att få den gamla trotjänaren till verkstaden!
få kanske hon kan rulla vidare nästa vecka på nya äventyr?!
go amish!
Skicka en kommentar