"Du är min man" med BAO och Helene Sjöholm gick upp som ny etta på Svensktoppen igår. Den har legat på listan i 222 veckor. Jag upprepar: Tvåhundratjugotvå veckor. Den kom in på listan i juli 2004.
Alltså, vi pratar om fyra år och tre månader. Samma låt, vecka in och vecka ut. Upp och ner på listan, oftast på den övre halvan. Och nu som sagt, etta igen.
Och stimpengarna fortsätter att strömma in till Björn&Benny. Kul för dem, det unnar jag dem verkligen.
För fyra år sedan fick vi fortfarande röka på krogen, det var året då alla snackade om Helge Fossmo och Knutby. Tsunamin. Sossarna satt vid makten. Grekland vann fotbolls-EM och George W Bush blev omvald i USA. Ett tag sedan, helt enkelt.
Vad ska man säga om ett land, där en och samma låt kan ligga på en topplista i över fyra år? Jag blir beklämd och förbryllad av detta.
Är vi kanske utsatta för ett gigantiskt practical joke? Eller är det helt enkelt det kollektiva omedvetna Sverige som har bestämt att den här låten ska ligga på Svensktoppen tills jorden går under. Bara för att det är kul. Eller tryggt. Som Kalle Anka på julafton.
Ord som trygghetsnarkomani, fantasilöshet och förändringsobenägenhet kommer snurrandes genom luften. Men fy, det var dumt tänkt. Det är helt enkelt en go´ låt, med en fin text. Klämmig och bra. Och Helene kan ju sjunga som ingen annan. Det räcker långt. Och vi vet vad vi har, men inte vad vi får.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Är det verkligen bara fyra år den legat etta? Jag har ett bestämt minne av att jag hörde den redan som barn, liggandes i baksätet på familjens urinfärgade Volvo fullständigt omedveten om bilbälten i baksätet och dess förmåga att hindra elefanter från att attackera föräldrarna bakifrån i händelse av krock. Visst tusan var det "Du är min man?"
Du har förstås rätt, det är ju fyrtio år den har legat etta! Den och Lyckliga gatan med Annalena Lösben gick in på listan samma vecka.
Och själv satt jag i baksätet på vår mossgröna Opel Karavan och kippade efter luft genom bakfönstret, medan pappa kedjerökte Fairfax utan filter. Och mellan mig och storebror satt lillebror i en barnstol som var upphängd på baksätet och hade en liten söt ratt (som satt som en kaststjärna i magen på lillebror vid häftiga inbromsningar) Och bredvid pappa satt mamma och luktade Miss Dior och sjöng högt till bilradion. "Du är min man, och jag vet du gör så gott du kan....." Och så log hon skälmskt mot pappa, medan han tände en cigg till. Håhåjaja, det var tider det.
Men vad dumma ni är.
Den som är en så fin bit.
Skicka en kommentar