Igår fick jag en svampuppenbarelse i skogen. Om jag vore lagd åt det hållet hade jag troligen blivit religiös på kuppen, men nu är jag ju inte det, så jag nöjer mig med att konstatera att det var en ganska märklig upplevelse.
Jag var ute på min obligatoriska svampsväng. Jag befann mig i storskog med mycket vildsvin, så jag gick där och småvisslade och klev på grenar och väsnades, för att inte riskera att sladda in i ett vildsvinsstim.
I korgen låg det några små bäbiskantareller och en bumling till blek taggsvamp, men inte mycket mer. Ganska mager skörd, so far alltså.
Jag var ute på min obligatoriska svampsväng. Jag befann mig i storskog med mycket vildsvin, så jag gick där och småvisslade och klev på grenar och väsnades, för att inte riskera att sladda in i ett vildsvinsstim.
I korgen låg det några små bäbiskantareller och en bumling till blek taggsvamp, men inte mycket mer. Ganska mager skörd, so far alltså.
Plötsligt hörde jag ett jättebrak. Min första impuls var vildsvin och jag hann se rubriken "Kvinna lemlästad av galna svin i sörmlandsskog", innan jag insåg att det inte alls var några vildsvin. Det var en stor gren på ett träd, som bröts av i blåsten och rasade ner för slänten och landade framför mina fötter.
Jag stod där och glodde på grenen och sedan tittade jag på trädet en bit upp i backen - och plötsligt fick jag en stark ingivelse att ta mig upp dit. Jag börjar klättra och kom upp på den avsats där trädet stod. Och ja, ni vet ju redan, eller hur..... där var det ABSOLUT knallgult av kantareller. Jag blev kvar i minst en kvart och bara plockade och plockade.
Var det ett tecken, eller va....??? Kantarellerna talar tveklöst med mig, de älskar mig och söker kontakt. Man skulle kunna turnera i folkparkerna med mig. Eller tv, för all del. Knave, om du läser det här, ring! Svar till "Kvinnan som talar med svampar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar