Pojkband från himlen.

När jag var tolv-tretton år var jag på en konsert med Wiener Sängerknaben i Linköpings domkyrka. Det är en världsberömd österrikisk gosskör i sjömanskostym och i den får man bara vara med om man är en liten goss-sopran i sina bästa år. Så fort målbrottet knackar på stämbandet, åker man ut på röven.

Under just den här konserten minns jag att killen som sjöng solo, hela tiden hade en annan liten kille stående tyst bredvid sig.

Efteråt fick jag höra att han hade stått där därför att stjärnsolistens röst hade spruckit några gånger under tidigare konserter. Han var tydligen på väg in i målbrottet och sjöng på sista versen (haha) i kören. Och killen bredvid stod alltså beredd att hoppa in om det skulle gå åt skogen.

Så går det till i österrikiska världsberömda gosskörer.

Och i fredags, när jag såg den lilla gossopranen Johan stå och pipa i Idol tänkte jag att han borde ha haft någon bredvid sig som kunde hoppat in när han sprack. Snubben har ju faktiskt inte kommit i målbrottet ännu.

Vilket gör att vi inte har en aning om hur hans röst kommer att låta när han slutar att vara goss-sopran, vilket troligen är en fråga om dagar.

Vilket gör att det är helt absurt att han är med i tävlingen.



Istället för att glo på Idol, njut av det här fantastiska klippet från filmen "Ein Grüss aus Wien" från 1962.